Nämen så huslig.
Titta vad jag kan! 
Fina maskinen kommer från mormor och är av märket Husqvarna. En gammal hederlig klassiker alltså som fortfarande går så fint så fint efter många herrans år i mormors tjänst. Den har inte jävlas med mig en enda gång - än. Vad har jag sytt då? Jo ett handtag på en tygväska som hängde löst och så har fållat upp en klänning minsann. Raksöm och inga stordåd alltså - än.
Tänkte passa på att slänga in lite bilder, om än kassa, på vad jag har skaffat till hemmet den senaste tiden. Har ju handlat på auktion (bland annat)! Allt är inte riktigt på sina rätta platser på bilderna, men man ser i allafall vad det är för något. 
Lilla hallbyrån och guldiga spegeln (tung som ett as). 
Fina lampan på mässingfot. 
Detta är mitt vackra sideboard. Kanske kan bjuda på en bättre bild på
det framöver... Tv.n ska inte stå på det t.ex. 
Stringhyllans plats kommer bli ovanför sideboardet. Tror det saknas
ett hyllplan???
Det börjar ta sig alltså. Nu fattas bara matsalsbord med stolar till, en läslampa med 3 armar med tillhörande "blåklocka-skärmar" och en vacker matta under soffbordet. Kanske jag är nöjd efter det? Och då är det väl dags att röra på sig, byta hydda.
20-tal.
Sitter och tänker kalas, fest, maskerad, hallaballo, stohej och så vidare och ÅNGRAR mig nu som f-n att vi inte ska ha tema på vår födelesedagsfest, är det för sent för det nu, att planera in det?
Har länge drömt om 20-tals tema på en fest eller en "mask-fest". Fan. Detta hade ju varit perfekt på kalaset. Men kanske kommer fler tillfällen för sånt. Med mask-fest menar jag alltså att de inbjudna har mask över ansiktet... en vacker mystisk mask. Sen behöver ju inte allt sluta i en orgie för det! Hur nu det behöver hänga ihop... men ni som sett Eyes wide shut vet vad jag åsyftar.
Men dit jag egentligen vill komma NU är vad jag ska ha för frisyr på festen! Har ju fått lite längd på håret nu och skulle vilja ha just en 20-tals frisyr. Finns så många vackra varianter. Men något sånt här funtar jag mest på, den är festligt och kanske inte skitsvår att göra??? Hittade ingen bättre bild men vad är bättre än en beskrivning hur man gör den liksom. Kanske man ska passa på att färga håret rött också? 
Sia.
Följ länken om du är sugen på att lyssna på en skön tjej. Hon är ny för mig. Trallande jänta på trallande vis men en hel del vemodssånger (ballader) också. Breathe me är från serien Six feet under till exempel... vad det nu säger oss? Men kuriosa är alltid kul. Right?
Hittade några härliga foton på henne. Skön sång och skön stil helt enkelt.
Till vildingarnas land.
Den här filmen har jag velat se sedan jag såg trailern till den i höstas. Den verkar vara fantastisk. En saga. Det råkar säkert vara en barnfilm men det skiter jag i. Jag älskar sagor. Filmer som Narnia och Harry Potter ligger mig lite varmt om hjärtat får jag erkänna... trots mina snart 30 år (så fick jag det sagt igen).
Till att börja med har jag (vad jag gissar är till min mammas stora glädje) letat fram mitt coop medmera kort som hon en gång skaffade åt mig. Det har legat undanstoppat och coop har varit "min affär" sedan jag flyttade i juni...
Lite surt då man tänker på alla poängen jag missat, eller hur mamma?
Men nu är kortet framletat och poäng ska börja samlas OCH det ska tävlas. Är med i tävlingen om biobiljetterna till just denna filmen! Men det är inte första pris... det första priset är ett TV-spel... hoppas jag kommer 2:a!
Well well.
Nu har jag klurat och tjurat tillräckligt länge. Påtryckningar från höger och vänster och "stanna kvar". Ok sa jag till slut men jag ville ha den lönen jag efterfrågade. Fick minus 100 kr den lönen jag önskat och det är ju för fan skrattretande. Men jag behöver ett jobb och tro det eller ej men jobben växer inte på träd just nu och jag byter inte till vad som helst... Jag är VÄLDIGT förälskad i många av mina kollegor och dom är den största bidragande orsaken till att jag stannar kvar. Ett tag till blir det, till sista augusti som det är bestämt i dagsläget, och jag vet alltså vad jag ska göra nu och pressen och krisen kan ta och lugna ner sig. Däremot ska jag nyttja för fullt att ha en semester tänkte jag, det blir nog 4 veckor härliga sommarveckor även detta år. Hoppas jag.
Vitt istället för rosa.
Helt insnöad på morbida Dexter numera och betar av säsongerna... Härligt spännande och lagom äckligt. Blir sena kvällar och till och med nätter ibland, och jag misstänker så även ikväll... Tur jag har sovmorgon ända till 7 imorgon istället för 5.45. Då funkar det med lite Dexter!
Har jobbat igen, idag... Skönt som tusan att komma ut till civilisationen och jag har fått ny kraft av detta. Men attans vilken hosta jag fick då jag kom till jobbet. Mer och mer ju kvällen led... Tror det är nåt på jobbet som jävlas med min hals/mina luftrör! Har aldrig haft det så här förut och så fort jag är förkyld nu för tiden blir mina luftvägar helt förstörda. Vågar jag ens yppa min oro om vad jag tror det här kan vara? Om det nu inte är relaterat till torr luft på jobbet vill säga... eller nåt så banalt som en seg envis vanlig hederlig förkylning? Nej, vågar inte yppa det.
God natt!
Halo haalo haaalo.
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Vet inte vad det är med mig nu för tiden men denna låten spelas om och om igen här hemma och jag blir så rörd. Löjligt. Inte min kopp av te ens, den där Beyoncé.
Vad är halo förresten?
Appråpå musik och kvinnor med bra stämma. Fick tips av min vän Elin PRECIS att titta på ANE BRUNs konsert på konserthuset i Stockholm som sändes på TV förra veckan... den kvinnan är grym och jag minns den kvällen i september då jag hade förmånen att se henne live på Babel i Malmö. Förälskelse, vördnad, passion, lycka, glädje... är bara några av de känslor som infann sig.
Kika vettja. Hon är söt som socker och sjunger som en gudinna.
http://svtplay.se/v/1832729/veckans_konsert/ane_brun_pa_konserthuset
Pics.
Så dålig på att lägga in bilder, mest för att jag är lat... men nu har jag ju tid, massa tid. Så här kommer lite random bilder.
Köksgolvet som var trasigt, gammalt och fult är nu utbytt till en ny härlig plastmatta. Plastmatta är verkligen... plastmatta. Men för att vara just plastmatta så tycker jag detta är väldigt ok och jag är nöjd. Det är skönt att dom äntligen kom, dom där golvläggarna, efter ett halvårs tjat. Ja det är sant. Men så är det då man hyr antar jag? Ingår i paketet. Man får tjata, vänta, tjata och vänta.
Men här är golvet i allafall! 
Plast plast plast. Grå plast.
Och här har vi familjen snögubbe. Jag misstänker vilka små härliga charmtroll det är som byggt denna parad. Det är säkert "spionerna" på min killes gård. Han har en hel gård alltså, killen. Underbar om sommaren kan jag intyga och på vintern, ja då möts man alltså av den här familjen i sin prakt. 
Kan erkänna att jag hoppade till först och blev lite rädd. Sen såg jag
att det var väldigt oskyldiga snöisar bara.
Och sen har jag ett nytt intresse, justera foton. Ingen photoshop (heter det så?) här inte, men likväl justering. Ganska kul att förändra bilden och om det blir till det bättre eller sämre vet jag inte riktigt då det kommer till denna bilden. Den osminkade sanningen. 
Det som justerades här var att ögonen blev glasklara likt porslinsögon
och de mörka ringarna under ögonen fick sig också ett... lyft.
Fördelar och nackdelar.
Det här vet vi ju alla, det finns fördelar och nackdelar med ALLTING. Så även då det kommer till att vara sjuk och hemma från jobbet. Denna veckan blev en rejält såsig vecka... och en soppa. Allt har väl inte varit tipp topp om man säger så. Men fokuserar man på fördelarna så är dom dessa;
Det är en tjusning att ligga på soffan och glo på töntiga amerikanska tv-serier, då man vet att alla andra är på jobbet. Höhöhö där får ni era arbetare.
Det är en tjusning att bli ompysslad som aldrig förr. Någon som kommer med choklad, mat och kärlek. Då man som allra bäst behöver det.
Gått ner i vikt, och då är det inte magflunsa jag haft. Konstigt. Min älskling kom kanske inte med tillräckligt med mat till mig trots allt?
Och så finns det då alltid nackdelar kontra fördelar. Dom är dessa;
Humöret. Grinig. Misslyckadperspektivet tar över.
Ju mindre stimulans och inputs från omvärlden ju mer fastnar jag i tankar och drömmar och har svårt att förlika mig med det som är verklighet - även om det som är verkligheten förmodligen är det bästa NU. Men mycket fokus på jobb har det varit och jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna "lösa" det här???
Saknar att ha folk omkring mig.
Saknar att känna sig viktig och betydelsefull: "fyller ingen fuuuunktion här på soffan uäää uäää uäää" (ungefär så).
Hungern (haha jag är för rolig jag).
And so on...
Jag inser väl att jag är öppen här. Men det fina med att vara öppen och dela med sig är att jag råkar VETA att det är igenkänningsfaktor i det jag skriver. Folk vågar inte prata om det som är mindre bra bara... Så är det vart man än vänder sig och alla mår så bra hela jävla tiden. Eller?
Man måste våga erkänna sina brister, sina svagheter... men kanske inte fläka ut det i en blogg? Men nu är ju inte jag någon massbloggerska här. Det är min familj och mina vänner som läser det här. Jag bjuder på mig själv, som någon skrev till mig... Det här bjuder jag på.
Fullkomlig.
Efter denna kärleksförklaring till dig passar jag även på att show-off (ditt ordval) min underbara pojkvän ännu mera... Fått en klänning och en fint inslagen tvål idag. Du är så väldigt bra. Ja du vet det vid det här laget ;)
Tristess.
Snön vräker ner.
Ligger i soffan och tittar på diverse serier; How I met your mother, Top model, Alla älskar Raymond osv...
Äter choklad så det sprutar ut ur öronen (tack älskling, verkligen fin gest, tack - men jag blir pluffsig här).
Allt detta låter kanske som en dröm? Något jag själv gladeligen kan längta till att få göra då jag är på jobb vissa dagar. Men inte idag, inte igår.
JAG HAR TRÅKIGT!
Men jag är sjuk. Det är ett faktum. Mår skit.
Och möjligen feber inatt? Fasen vad jag drömde konstigt och läskigt. Våldsamma drömmar, science fiction drömmar. Fast det var i allafall action och kunde jag inte fått sova lite längre?
Tänker på träning mer och mer, särskilt nu då jag bara frossar och goffar OCH jävlar i min låda men snart smäller det och jag ska börja träna. Jag lovar. Jag lovar mig själv det här. Det är löpning som gäller. Fortfarande lite för mycket motsträvan till svettíga gym. Löpning är skitbra och jag är skyldig mina asics det.
Usch. Nu får jag pausa lite.
Längtar tills du kommer hem och huggie huggie baby.
Sjuk och tid för bloggeriblogg.
Det är verkligen stackars oss. Ibland är det mysigt att va lite småsjuk. Men idag har jag haft tråkigt. Men det var underbart att få choklad och ett bad upptappat. Tack!
Så passar på att blogga om ditt och datt. Klockan nio går det en film som heter Syriana men fram tills dess: rastlös.
Funderar på hår. Ja det är också sant. IGEN. Jag funderar på att bli lite mörkare??? Eller??? Så här såg det ut i början på hösten (en toning så allt tvättades ju till slut ut) och jag trivdes i den färgen.
Ja nu är ju inte detta något radikalt. Det är ju inte sååå mörkt. Men naturlig look liksom. Och det fina med denna bilden är några saker.
- Det är min kära far vi ser. Han och mamma var på besök i Malmö men HÄR är vi i Helsingborg. Det är en fin stad det. Och till Helsingborg ska vi åka på lördag (om jag lever då) och besöka en auktion.
- På bilden befinner vi oss på ett 50-tals café som jag tror hette Ebbas nånting och som var så tematiserat att man bokstavligen sögs tillbaka till det rockiga 50-talet bums. Kakorna som bl.a hette Radiokaka och Jitterbugg var gigantiska. Mamma la en peng i jucboxen (hur tusan stavas det?) och till tonerna av??? kommer inte ihåg låten, fikade vi tillsammans alla tre. Jag minns för övrigt att jag var nyklippt, min alldeles privata frisör hade klippt och jag hade även då ont i halsen då. Min hals varit så här så länge jag kan minnas och jag vet inte hur många ab-kurer jag tryckt i mig. September månad var det visst i allafall.
En helt annan sak!
På onsdag får jag ett nytt golv i köket. Tjohoo! Det gamla slitna trasiga ska ut och in med det nya... Hoppas det blir bra! Köket är tömt nu och i v-rummet står mitt köksbord. Där har det förresten stått sen nyår och åh vad jag vill ha ett rejält matsalsbord. Det är så hemtrevligt. Det är så bra att ha ett bord där man kan sitta och käka, data, läsa. Måste försöka ta detta på allvar nu och leta mig ett bord. Har jag sagt det förr?
Jag inser att jag måste bli mer driven. Mer power. Ja eller hur?
Ta tag i dom där sakerna jag vill, drömmer om, önskar, saknar. Inte bara tjata. Gör´t helt enkelt!
Nu tappade jag ångan. Började bra men nu slutar jag skriva. God kväll!
Säg vad ni vill.
Ni har gjort ert val alltså och alltså fortsätter jag traggla på om teman inte långt ifrån tidigare teman.
Helgen har som vanligt rasat förbi. Sköna lediga helg. Sköna mornar, dagar, kvällar. Tiden med dig. Tiden med mina vänner som får mig att le så stort. Planerat inför kommande duo 30-årsfesten... 40 gäster... oj fan. HÄR. Men denna lägenheten är made for it... faktiskt. Mitt palats.
I övrigt fortsätter hjärnan med sitt. Tänker så det knakar och drömmer vidare. Men kommer kanske inte någon nämnvärd stans egentligen???
På allvar måste jag snacka med en yrkesvägledare inser jag i allafall, för att just få VÄGLEDNING (finns ens såna?).
Drömmarna som ryms och trängs i mitt huvud, ditt huvud, i min lägenhet, i din lägenhet, dem är många. Mycket vill ha mer, så enkelt är det. Kanske bara ska ta det piano? Försöka duger.
Nu börjar det där alla andra (som redan vet) talar om krypa innaför skinnet på mig. Jag fyller 30 år i år och det finns något som kallas 30-årskris tydligen. Börjar tro att det inte är ett påhitt! Även om det är ganska lugnt än så länge så kan jag ärligt erkänna att jag börjar smått kippa efter luft och börjar smått ta vissa saker på lite större allvar. Ifrågasätter och frågar mig själv detta; när, hur, var? ? ?
Jag fyller för tusan TRETTIO! Och det snart.
Under en parasoll... och du är där ute.
Vi kör tycker jag.
Tråkig.
Och jag är ju inte tråkig, jag bjuder gärna på mer. På annat.
Nej det får bli ett uppsving känner jag.
Vad vill ni läsa om?
Vill ni läsa?
Eller sysslar jag med något självuppfyllande här bara?
Dagboksliknande memosar?
Nej hörrni, kan jag inte få lite feedback nu!
Ge förslag på ämnen - jag skriver.
Men nu, middag på Möllan med kärleken och vännerna. Trevlig kväll!
X.
För att uppmuntra den nya livsstilen, som pappa sa.
Tycker om att laga mat, men är rätt lat i köket... äter hellre än lagar om jag ska vara ärlig. Behöver inspiration och nya rätter. Det blir oftast samma lika här. Men så fick jag då denna kokboken i julklapp av mina fina föräldrar och den är lätt att inspereras av/ur! Det tycks vara enkla recept då jag skummat igenom den och lockande för både ögat och smaklökarna. Har bara provat ett recept hittills, men målet är att laga något ur den minst en gång i veckan så att det verkligen blir av att jag gör dom där nya lockande rätterna. Provade i allafall bönbiffar förra veckan vilket blev himmelskt gott. Kokboken är ett hett tips om man vill laga lite mer vegetarisk mat. Det står även beskrivet en hel del om näringsinnehåll och vad man bör tänka på att få i sig för att hålla kropp och knopp i trim - utan kött! 
Detta är till dig.
Älskade älskade du.
Du är fantastisk.
Du är det vackraste jag mött.
Du är min snygga, långa och stiliga man.
Du är god, klok, förstående, stöttande, underbar, snäll, bäst... Aldrig har jag tidigare mött någon som du.
Du är min utväg och du är mitt hopp. Min bättre hälft ;)
TACK.
30.
Jag och en kompis som fyller 30 två dagar innan mig ska i allafall ha lite kalas tillsammans i februari. Det blir säkert grymt kul men det är lite att ordna med fram tills dess!
Sista semesterdagen idag.
Det har varit underbara lediga dagar. Inte behövt ställa klockan, härliga måltider, härliga promenader, lata dagar, filmer, serier, kärlek, kompishäng, familjehäng... Men nu är semestern slut och jag har sann arbetsångest som det kallas. Låg vaken inatt och funderade, vände och vred... Vet ju att det kommer släppa i samma stund som jag svidat om till vita dressen och är igång och jobbar igen. Men ännu är det vånda. Ännu är det en gnutta nervositet för jag vet inte hur illa det är på arbetsplatsen nu... Det ska inte vara så. Så ska man inte känna. Man ska inte vara orolig för saker och ting som kanske väntar på arbetsplatsen... går inte in på det mer än så men tror inte psykiatrin är mitt bord.
Vad är mitt bord?
Skulle ägna semestern till att komma någorlunda undefund med detta.
Har mina drömmar, såklart. Men det innebär en sån stor tvärvändning att jag inte vet om jag förmår mig till det, just nu... Jag vet bara att jag vill finna passionen i ett jobb. Är det möjligt? För mycket begärt? Åtminstone finna säkerheten, tryggheten, trivseln... Den arbetsplatsen jag är på nu är otroligt ostrukturerad och inte mycket till säkerhet eller trygghet. Trivs dock på ett sätt. Trivs på grund av kollegorna. Det är dom som gör alltihop ok.
Må tyckas jag bara gnäller nu och inte gör något åt detta. Men det är en process som säkert tar lite tid???
10.01.01.
Sylvester.
Igår var då sista dagen på året. Jag tänker inte summera året här i så stora drag, för min egen del har jag gjort det dock. Men några "milstolpar" har ju skett 2009 som de som följer min blogg säkert redan har räknat ut vad det är för några och en kort summering kan jag bjuda på.
Jag mötte min älskling. Det är det största. Jag flyttade till en mysig lägenhet (med alldeles för stort vardagsrum, men allt kan man inte få och lite måste jag ju gnälla, men det är för att det är såå svårmöblerat!) och jag har haft förmånen att få omges av härliga vänner, några nya och några gamla. Hade min första BETALDA 4 VECKORS SEMESTER i somras, och vilken sommar sen, kärleksfylld, varm och ljuv. Jag har även haft förmånen att träffat mamma och pappa vår, sommar, höst och vinter. Inte så pjåkigt. Jobbet är inte ens värt att skriva om, tyvärr... Min dröm är väl att detta nya året ska få mig att se lite klarare då det gäller mitt yrkesval och kanske jag även detta året kommer byta jobb igen. Det lutar åt det. Det måste nästan ske. Det jag slarvat med och nästan skäms över är hur FÅ böcker jag läst! Och hur LITE film jag sett! Fy så illa! Däremot har jag skrivit en del... men långt ifrån så mycket som jag borde ha gjort och långt ifrån så mycket att det är något att visa upp ännu. Men nu får vi se vad det nya året kommer ge oss alla. Jag hoppas framför allt;
Att mamma och pappa får må bra, kvarstå i detta nu då det kommer till mående och hälsa. Inga förändringar.
Att jag kommer underfund med vad jag egentligen vill jobba med... åtminstone en förändring... igen. Frågan är VAD?
Att du och jag förblir, precis så som idag.
Att någon resa utomlands kanske kan hinnas med så att nya upplevelser kan tränga in och fylla mig/oss.
Igår kväll firade vi nyårsafton på tu man hand. En kväll berusad av kärlek och bubbel. Vi korkade upp flaskan redan vid 18 och skålade då och då emellan intressanta/viktiga samtalsämnen och matlagningen. Det är det jag älskar hos dig min stjärna. Att allt inte måste gå enligt reglementet... Detta är bara ett exempel. Men varför vänta till tolvslaget när man vill något här och nu?
Det var så mysigt, det var så rätt. Bara du och jag. Vår första gemensamma sylvester. Jag kan tänka mig många fler av den sorten. Jag fick spendera kvällen med den jag älskar. Saknade inget annat. Saknade inte stoj, stass och sprit. Att du fanns i min närhet fyllde mig med sådan harmoni inför det nya året som då slutligen kom klockan tolv. Att du fanns i min närhet gav mig så mycket hopp. Allt har så gott som fallit på plats.
