Nya stövlar till mig idag.

Bilden är inte min (igen) men stövlarna är på pricken lika de jag fyndat i en second hand butik för 250 kr. Det tycker jag var billigt för de är fodrade och rejäla! Mina är bruna och ser inte särskilt använda ut. Det är ecco som tillverkat dem och det ska ju va ett bra skomärke och många tanter är nöjda med sina ecco skor och stövlar. Så som jag!


Solklart.

Allt är ju fantastiskt. För, det är faktiskt så att solen skiner och livet ler mot mig. Jag tänker gripa tag i den känslan med full kraft.

Hur går det då med kan yang förresten?
Jo jag hostar lite fortfarande men är nog piggare! Det är skönt att det verkar bita lite, den där ryska roten kan sin sak helt enkelt.

Nu väntar TRE lediga dagar och det ska bli så skönt så skönt. Ikväll girls night out och imorgonkväll middag med lite mer vuxna människor i Lund (inbillar mig att det är vuxna människor men skenet kan ju bedra).

Nu ska jag ut i den där solen jag skriver så varmt om och låta den just värma mig!

TREVLIG HELG!


Här ligger jag på min lediga dag.

Är det konstigt jag blir nere av detta?
Är ledig en dag och har noll energi, bara moll.
Vill finna gnistan igen och att den håller i sig och kan spraka i EN HEL DAG!
Var i Lund och lunchade med love och efter det helt slut. Ack ja.

Nej nu är det så mkt gnäll på mig att det bara är fånigt att blogga om saken...

Mössan på i soffan men ska faktiskt stiga upp snart och laga god middag med bl.a potatis, soltorkade tomater, halloumiost, ruccola, parmesan, chili etc... låter det inte gott? :)
Tills dess blir de lite choklad, det gör att allt känns mycket bättre!




Kan yang - upp till bevis!


Snodde bilden från ngn annans blogg, ser nu att det står nåt bakom flaskan... men skit i det.

Nu ska jag i allafall ge denna mörka dryck en ärlig chans!
Jag är trött på att vara krasslig nu. Trött på att känna mig trött och hängig och dessutom snora, nysa, slemhosta, torrhosta...
Försöker va på topp. Försöker hålla ett glatt humör men inne i skallen känns det som som sirap och jag märker jag är en kola på jobbet. Inte bra!
Snälla låt nu detta funka, ALLA säger ju att det är skitbra och då hoppas jag det ska bita på min förkylning också som nu varat i mer än en månad och dessutom fick en nystart i slutet på förra veckan.

Jag är så trött på att vara trött och har funderat på om jag är deppig till och med, men tror inte det... Tror allt hänger på att kropp och knopp inte är schack.

Det kan bara bli bättre nu, så kan yang - nu är det upp till bevis!

Glamour.

Vi är värda lite (eller ganska mkt) glamour jag och min baby.
Vi är värda mousserande, ett bubblande kar och lite frihet tillsammans.
Men det kommer vara så här i ca 1 år till... jobb som sliter på oss båda på olika sätt och drömmar om en annan tillvaro. Kanske ett varmare land?
Har man en gemensam dröm tillsammans går det lite lättare dock.

Dagarna med dig är sköna och vi har det så fint. Men tänk om vi hade haft tiden nu, att resa någonstans, bara du och jag. Det hade varit så himla bra.

Är förkyld som fan och jätteless. Men orkar inte gnälla mera.

En liten höstbild tagen av den jag beundrar mest... Kanske därför ögonen tindrar? Nej vad tramsigt... hihi... men jo, de tindrar ju när jag ser på dig. Trams ja men också sant ja. Punkt.




En måndag

som denna har jag haft lunchbesök av en gammal barndomsvän och hennes lilla dotter som snart fyller 1 år. Mycket trevligt! Det infann sig ett rastlöst tillstånd hos den lilla ganska snart så vi tog en promenad med barnvagnen och intog sen en lekpark. SKITKALLT ute idag och blev helt frostbitna (ja nästan så faktiskt). När flickorna åkt hem sjönk jag ner i ett hett bad för att få upp kroppstemperaturen igen. Läste lite i en bok som blev mer blöt än läst.

Är kroniskt trött. Tröttheten beskrivs bäst som ett pannband av betong. Känns alltså som om ett pannband av betong sitter runt mitt huvud. Inte ont i huvudet men tyngt liksom. Ögonen är trötta och vill gärna blunda. Det känns inte lika mycket då jag är ute i friska luften, inte heller då jag är på jobbet och är igång. Men då jag tar det lugnt, sitter eller ligger ner, då känns tröttheten, bruset och suset. TRÖTT. 
Har sovit mkt denna helgen men likt förbannat inte utvilad. Hösten som knackar på kanske? Eller så är det förkylningen som aldrig släpper?  Börjar känna mig osäker kring mitt val att vaccineras eller ej. Tackade ju nej. Vill inte ha kvicksilver m.m i kroppen från ett obeprövat vaccin. Nu när jag gått med förkylning och hosta i några veckor kanske jag är extremt känslig och mottaglig då svinis attackerar med full kraft i skåne? Tiden får utvisa.

Helgen har spenderats på operan (en dans show i tonerna av en fantastisk symfoniorkester), på stan i hopp om att shoppa saker till lgh (men icke), på infl.fest hos min vän Angelica och igår söndag till stor del i bingen och även en sväng till ikea och ilva (shoppade inget, eller jo, två "kopplingar" till lampsladdar, till lampor som inte finns).

Och just det, är kär som en galning denna veckan också. Är så kär i denna man att jag vill krama honom hela tiden. Kom hem nu!


Skön morgon i sängen.

Ligger i min killes säng och njuter av att inte behöva gå upp så tidigt idag. Ska dock arbeta lite senare, men lite till kan jag dra mig här där jag är... Pappa ringde nyss och vi pratade en stund. Han är en fin far på många vis och väldigt stöttande då det finns orosmoln på min himmel. Men allt kommer väl bli bra, i slutänden blir det väl alltid alltid bra. Väl?
Det finns mycket här i livet att oroa sig för om man jobbar på att leta fram denna oron. Jag ska jobba på att bekämpa oron och tänka i mer positiva banor. Särskilt då man inte fått det svart på vitt ännu. Varför oroa sig då?
Jag har blivit mer ängslig på senaste tiden men det baseras på erfaranheter, sådant jag sett, sådant jag själv hoppas jag och de i min närhet ska slippa gå igenom. Hoppet är det sista som överger oss, det heter ju så.

Jag har varit förkyld med rethosta i vad som känns 100 veckor. Sovit otroligt illa så är kroniskt trött. Det börjar dock bli bättre och de 3 senaste nätterna har jag sovit utan avbrott.

Det är inte bara "downs" som det nu verkar. En hel del "ups" också. Varje vecka sker nya härliga saker. Goda middagar, kaffe breaks, möten med vänner som ger kärlek, lite cykelturer och promenader i höstens sken. Det är vackert på många vis.

Min kära kämpar på med sitt jobb. Jag beundrar hur han enträget jobbar vidare med något som är så... ja jag vet inte... svårt? slitsamt? klurigt? frustrerande?
Vet att han vill bli klar. Vet att han ibland har svårt att se en ände på allt det här jobbet. Men det kommer bli bra, du jobbar på bra och en dag är allt klart och då blir det solen och vågorna, älskling.

Det är så härligt att vara med denna kille. Han förgyller mina dagar som ingen annan gjort. Det är så enkelt att bara vara. Befinna sig i varandras närhet som om vi aldrig gjort annat.

Du är morgondagen, du är vardagen. Jag älskar dig.

RSS 2.0