Lättnadens suck.
Så känns det nu. Som om något lämnade min kropp och frambringade ett ljust skimmer och välbehag. Det var de onda demonerna som smet sin kos. Tills nästa gång.
Pms är ett monster som naglar sig fast, hårt hårt. Det är inte klokt vad förändrad jag blir. Personlighetsförändrad och tokig.
Känner någon igen sig i detta?
Hormonstinn irrar man omkring med konstiga tankar, paranoida tankar och stort stort kontaktsökande behov. MEN, kom inte för nära för då biter jag. Så där håller det på. Känslorna svallar. Orden missförstås. Kroppen förändras. Tills att dagen d kommer. Då allt mojnar, vinden vänder och känslorna känns genast mer harmoniserade igen. Jag finner balansen igen. Blir mig själv igen. Ler igen. Känner lyckan igen. Även om dagen idag började med smärta större än du någonsin kan ana. En timme i badet för att lindra... måste köpa en micro så min vetekudde kan värmas. Någon sa spikmatta, men tja, vet inte om det kan göra susen för detta ändamålet?
Älskling, vilket tålamod du har. Tack. Vi är nya och vi är inte vana, men du tar det så bra. Du är så jävla bra. Du är min prins.
Ikväll ska det jobbas och likaså lördag och söndag. Men klockan 15.00 på söndag går jag därifrån! SEMESTER!
Trevligt.
Min vän M har varit här och hälsat på äntligen. Surrat och uppdaterat om allt som hänt på ett år. Visat henne Västra hamnen med tillhörande Turning Turso, som sig bör, och strosat i stan. Ätit gott och druckit en del rosé. Presenterat pojkvännen. Lite dans på det minst tippade utestället i stan... Ett år till nästa träff vore väl lite väl länge. Vi får se helt enkelt när det blir av nästa gång. Även om viljan finns där, att vilja träffas oftare, så rullar livet liksom på. Man har det man gör och tiden rör på sig medans. Men det är härligt med vänner som finns där och som det känns lika naturligt med som alltid då man ses, även om man träffas så pass sällan som vi två gör och knappt hörs däremellan heller... det är vi båda skyldiga till ;)
Hoppas din tågresa hem gick bra och att det blev mysigt i torpet på kvällen med maken din!
Igår var det trevlig thai-middag med min goda vän R. Vi har alltid så mycket att prata om och det är alltid lika kul. Fick tipset att träffa R då jag var på lite "konstigt" humör (en del kallar det PMS... jag vet inte det jag) och av olika anledningar lite loj på dagen... och ja, vilket bra tips! Allt som bortblåst och skrattet infann sig igen. På kvällen fortsatte vi med rödtjut hemma hos honom och sen skildes vi åt och jag mötte upp pojkvän med flera på Operagrillen för dans hela kvällen lång! Hade mer praktiska skor än kvällen innan om man säger så och musiken gjorde att man inte kunde stå stilla. Det var en fin kväll och idag har det varit passande med lång sovmorgon, twin peaks + varma mackor och nu ikväll utbjuden på date ;)
Sitter nu och torkar efter ett bad och ska piffa till mig lite tror jag! Man vill ju vara fin och göra gott intryck!
Usch så melankolisk man kan vara.
Det märks att jag är uttråkad och har varit hemma sjuk från jobbet. Rastlös och grubblande. Sån blir jag och sån är jag ibland helt enkelt. Tröttsamt. Men vad göra? Alla till mans är kanske så här, så det är kanske inte bara jag...
Det märks att jag varit så gott som instängd i min boning för tankarna far omkring och jag har haft för mycket sällskap med mig själv. Tankar som söker sig osökt till sånt som är... tja... mindre lustigt. Jag blir helt enkelt tokig för den finns ingen ände på hur mycket jag kan koka ihop i mitt lilla huvud ibland.
Men, det går över igen och sen blir jag den glada igen... men visst tär det för stunden. Jag vet ju att även denna session av galna tankar kommer gå i ide och jag kan se mer klart igen. Men det är så mycket från det förflutna som griper tag i mig, som om det nästan vore meningen ibland, att bli påmind... för att sen komma stärkt ur det... eller vad vet jag? Men på mina sköna promenad nyss tänkte jag på allt positivt som mitt mod har lett till. IGEN. Det är ett väldans tjat om detta mod. Men det är så, det var mod... jag är modig.
Och, jag vill blicka framåt. Jag vill våga och tro. Vill känna styrka vareviga dag och att kärleken gror. Jag vill leva här i Malmö i ett tag till, för här trivs jag bra. Snart kommer pojkvännen och vi ska titta på en James Bond rulle, så vad finns det egentligen att klaga på?
Bland det fulaste jag vet.
Det förljugna ordet.
Den där meningen som rakt igenom från början till slut är oäkta och osann. Du hittar på något för att skydda? Du tänker kanske att sanningen gör mer ont?
Men nej, sanningen gör inte mer ont. Lögnen gör mer ont och så enkelt är det. OCH en lögn kommer alltid fram till slut. En lögn går inte att hålla hemlig och särskilt inte om man är så klantig och ljuger om självklara saker. Alla vet ju. Alla ser ju. Och, jag citerar nu: det är verkligen töntigt att ljuga.
Kärlek - banne mig.
Drabbad och drabbar. Vad härligt det är. Så rosenrött och riktigt allting är just nu. Det flyter på. Det är du och jag. Vi fick en utmanande start men det har hela tiden varit du och jag, mot alla odds... Låter ju som en saga. Du och jag tra la la laa.
Kärleken kärleken kärleken.
Aldrig tidigare mött en SÅ omtänksam man som du. Som säger så fantastiska saker, som ger så mycket av dig själv och din dyrbara tid som egentligen är knapp... Du är full av respekt gentemot mig och uppvaktande på många oväntade sätt. Wow. Det är underbart att få uppleva det så här, på det här viset, inte riktigt van. Och jag är villig att ge dig väldigt mycket tillbaka. Du ska få se.
Annars då. Inte så mycket jobb har det blivit för har varit dålig i feber och halsont sedan en vecka tillbaka. Skitjobbigt och idag har jag äntligen fått penicillin. Febern lade sig dock i torsdags men andra symtom har hängt sig kvar och tankar till svininfluensan har givetvis infunnit sig. Har även fått ögoninflammation som komplement till förkylningsåkomman, eller infektion på hornhinnan som doktorn sa, och jag ser ut som "hej kom och hjälp mig". Haha, kommer ni ihåg då man sa så? I min skola sa man i allafall så och då var vi väl någonstans i mellanstadiet om jag inte missminner mig. Hej kom och hjälp mig. Haha, barn är roliga.
På torsdag, M!!! Välkommen till mig och min röriga boning och renoveringsprojektet -som -aldrig -tar -slut. Du får bita ihop helt enkelt och föreställa dig hur allt kommer se ut då det blir klart!
Och om mindre än 2 veckor: SEMESTER! Min första långa efterlängtade semester på 4 veckor! Det är ju fantastiskt.
Premiärbadat.
Idag den 7 juli tog badkrukan mod till sig och doppade sig i det klarblå vattnet. Det var skönt! Det var kallt men inte sååå kallt som jag trott!
Bildbevis.
Med trevande små steg trippade vi ner till det kalla blågröna havet. Man ser tydligt vilken som har fått tid i solen och vilka som inte fått tid i solen denna sommar...
Halvvägs! Vad duktig jag är... Men han till vänster verkar tro att han undkommer om han håller för ögonen?
Fortfarande halva kroppen... och den klassiska "dra upp armarna så fryser du mindre gesten".
Så ja! Inte helt nöjd över situationen med missbelåten min, men nu är det gjort i allafall: årets första dopp i Öresund! (han till vänster blev med ens ett blötdjur som sedan blev svår att få upp ur vattnet)
Nu så.
Det är full fart i Malmö. Det händer massa kul och jag njuter i fulla drag. Är det sommaren som gör det? Kärleken? Staden i sig? Vännerna? Nytt spännande jobb på g från den första september som gör det? Jag vet inte, men trivs det gör jag.
De går inte med full fart framåt i lgh dock. Det är stiljte. Ouppackade kartonger, av den enkla anledningen att det inte finns nåt att stoppa sakerna i ännu. Letar möbler lite smått, vet ju vad jag vill ha och har valt att aktivt försöka vara motståndare till Ikea denna gång. Inte för att det är nåt fel med Ikea, tvärtom, ett lysande koncept. Skulle kunna åka dit nu och vara tillbaka om si så där 3 timmar med ALLT jag behöver till mitt hem. Men hur kul är det då? Hur kul är det att varenda pinal är från Ikea? Lagom kul. Retroandan härjar och så även inom mig. Letar på loppis och auktion. Och där har vi svaret till varför lgh gapar tom ännu... det tar tid att finna det man vill ha. Men skam den som ger sig.
Mor och far har varit här. Det var trevligt men tyvärr jobbade jag en del och kunde inte haka på alla utflykterna. Kanske blir det jag som åker hem nästa gång... men det är en del att renovera i lgh och det blir väl semestern som får läggas till det så det blir klart någon gång! Det är hallen och köket kvar, nu har det varit för varmt helt enkelt.
Kärleken lever och han är på väg hem till mig igen. Det ska bli underbart att se honom efter 12 dagars separation! Längtan är stor och det är underbart att få känna detta suget efter någon.
Om några veckor kommer min kära M hit och jag kan lova att det ska bli roligt att ses minsann! Då ska vi göra stan, dag som natt ;)
Har slingat håret och blev så fruktansvärt blont/vitt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Albinon/Skandinavian blonde
