elinimalmoe

Tänker att allt kanske har en mening? Det kanske är meningen att man ska befinna sig på särskilda platser vid särskilda tidpunkter för att möta särskilda personer? Är saker och ting förutbestämda? Finns det människor där ute som passar bättre för en precis som att det finns de som inte passar? Ja det är klart... Så är det ju. Och personkemi. En del har man ju en fantastisk personkemi med. Då är det väl meningen att man ska hålla sig i närheten av de människorna... Dessa människorna får ju en att  må väldigt bra!

Jag har  precis sett filmen om den där Benjamin Button och den fick mig att börja tänka en massa ikväll... En promenad senare tänker jag fortfarande och jag ska sova snart och förhoppningsvis drömma sköna drömmar och vill vakna imorgon med lite klarhet.  
Filmen var i allafall bra, lite märklig... men bra. Vackra möten mellan människor utspelade sig men den berörde mig ändå inte så djupt som jag kanske trott att den skulle göra. Något saknades men jag vet nog inte vad... Brad Pitt är ju en skönhet som få! Han har verkligen den klassiska filmstjärne-looken! Icke att förglömma är han en fantastisk skådespelare och jag läste idag att han är nominerad till Oskar för bästa manliga huvudroll! Vi får se hur det går!

I övrigt har jag ett lyxproblem... och detta tynger mig så och jag har sånt huvudbry hur jag ska göra. Jag har så satans mycket kläder och skor som inte används och jag tror inte jag kommer använda dem mer heller! När man bor så trångt som jag gör är det verkligen frestande att slänga allt så att jag får mer plats... men kommer jag ångra mig då? Ska jag slänga dem i någon av Myrornas uppsamlingscontainrar och sedan låtsas som ingenting och klippa alla känslomässiga band där och då? Eller vill någon ta en kik på allt detta först? 

God natt och kram! Fast... ibland är en kram alldeles för långt bort! ; )

Har bestämt mig nu. Helt plötsligt har det på nåt vis tagit stopp. Nu börjar jakten efter något nytt som förhoppningsvis ska ge mig mer stimulans. En ny inriktning kanske?? HOPPAS!

Jag är frisk och imorgon ska jag jobba igen!

Fast det där med att bli mig själv igen... Jag känner inte riktigt igen mig själv helt och hållet längre. Jag är uppslukad och fylld . Det dämpas säkert snart. Men det är så mycket som sker och det är så intensivt att jag inte hinner reflektera förrän det blir tomt igen. Jag önskar ibland att jag hade en av och en på knapp.

Haha, en kille gick utanför mitt fönster och vinkade till mig. Vinkningen såg så självklar ut att han trodde nog han kände mig, eller så var han bara trevlig och ville vinka till tjejen på första våningen som syns så väl ut... efter vinkningen drog jag ner persiennen.

Nu är det bestämt. Nu är jag frisk. Fast egentligen är jag inte helt frisk. Det är tjockt, det är grötigt, ibland gällt, ibland hest. Det är ömmande och kräver sin lindring.

Men nu smäller det! Ikväll följer penicillinet och ibuprofenet med i handsväskan, tillsammans med rouget förstås, botar blekheten. Vill ju inte se sjuk ut :)

Må det bära eller brista. Det blir middag med några andra och sen kanske kanske något mer...

Hoppas jag inte är mer död än levande imorgon utan att det var detta jag behövde! Jag tror jag behöver det, jag blir galen här hemma... och eftersom jag är sjuksköterska är jag hypokondriker, det medföljer legitimationen! Så jag har ställt såå många diagnoser dessa dagarna och är rädd för alla komplikationer jag kommer få av halsflussen... ja herre jösses!


Se så rädd jag ser ut... Men nu ska jag ut!



Trevlig kväll på er!!!

Ni förstår min tristess va?



Detta har varit min utsikt i 3 dagar! Och då har det inte varit någon mysig hemmatillvaro... rätt så smärtsam och obehaglig. Ja, det har varit och är fortfarande väldigt synd om mig ;)

Men jag kanske är bortskämd med att få liiite mer stimulans än så här? Eller är jag orättvis som inte inser hur najs det här faktiskt är... det är ju rätt fina fötter ändå...

Nej nu räcker det! 

Så, imorgon, då ska jag må mycket bättre! Det bestämmer jag härmed! Imorgon, då ska jag hitta på nåt kul! Jag måste komma ut härifrån, ut från denna lilla hydda av dålig dålig halsfluss-karma.

Av alla bloggar genom åren är det nu denna som gäller och H den äldre (förlåt, inte meningen att ettikera någon med en ålder eller nödvändigtvis poängtera det, men nu blir det så i allafall), du är välkommen! Förstår det varit svårt att komma in på de tidigare adresserna ;)

Jag är fylld av så blandade känslor. 

Men jag väljer att nu fokusera på: jag är vääldigt sjuk i halsfluss. Och det väcker känslor som orättvisa och hat. Nej, skämt och sido... det här är barnlek... jag vet att det finns dom som ju har det värre och något annat försöker jag inte framföra. MEN, det har varit hemska dagar av smärta, feberfrossa och feberdrömmar och jag har känt mig så liten och övergiven i skåne, så långt ifrån alla andra. Tänkte att; HUR ska jag kunna ta mig till doktorn? Jag är ju så svag. HUR ska jag ens få en tid som inte finns med i systemet?
Ok, det är överdrivet... har underbara vänner här som ställt upp och kört mig hit och dit, det vet jag... men tänkte inte så realistiskt heela tiden. Mycket snurr i knoppen blir det febern sätter in.

DET visade sig sen vara en barnlek. Bara att ringa till läkarstationen och få en tid samma dag... ångrar mig lite att jag inte gjorde det dagen innan redan... men men. Väl där på läkarstationen får jag komma in nästan på en gång. En stor herre kommer in, en sån där som verkligen ser ut som en doktor, så jag litade fullständigt på honom. Han kommer in och frågar vad mitt problem är. Till saken hör den att jag behövde nog bara säga ett ord för att det skulle höras, så konstig som min röst lät, i och för sig vet han inte hur min röst i normalt  fall låter, men detta lät... halsflussigt!
Han bad mig i allafall gapa när vi kommit överens om att det är halsen jag har problem med. Ja du har halsfluss sa han på ett kick och du ska få penicillin. Ingen odling, ingenting! Modigt! Det måste va en säker herre! Tur man inte käkat så mycket penicillin i sina dar att man nära på är resistent... men jag sa inte emot, det var pillren jag ville ha. Det är det enda som gör en bättre fort!

Nu har det gått  två dagar med antibiotika och jag har fortfarande skum röst, ont i höger sida av halsen och högra örat. Men smärtan är lindrigare. Men jag är matt och är uppmanad att äta mer så det måste jag försöka göra nu.

Är på resande fot i helgen. Ännu är jag ensam där jag är, men snart snart kommer sällskap. Är på resande fot i främmande och välbekanta miljöer och här kan det komma att bli bra. Ja, jag känner att det kommer bli en bra helg.

This is happening, right here, right now. Wow!

Då har jag blivit omruskad av döden igen... det är inget vidare... inte på något sätt. Att befinna sig i rummet samtidigt som någon tar sitt sista andetag... ja, hur känns det?

Jag är helt slut i kropp och knopp och jag blev bryskt påmind (har nog förträngt det lite) om vad det är för jobb jag har och vilken väg vi alla ska vandra. Det är tunga saker. Verkligheten kom ikapp igen.

Extra känslig denna veckan dessutom, tror jag... och nu får tankarna verkligen fnatt... det är såå mycket jag vill hinna med och detta livet är så värdefullt.

Ett nytt år och nu kan allt hända!

Jag tror 2009 kommer bli ett bra år! Ett mycket bra år!


Trött men glad tjej som välkomnar det nya året med öppet sinne! =)