elinimalmoe

 

Ane Brun.
Som jag längtar till hennes spelning. Men det är ännu långt kvar, den är efter sommaren. Det ska först och främst vara sommar. En härlig sommar hoppas jag, med mycket sol, värme, kärlek, vänskap,  vin, god mat, stränder, utflykter, hotellvistelser, sena nätter, ljuva mornar....

Igen.
Det nya livet började den 20e september 2008, för att vara exakt. Det nya livet tog vid och det gamla förvaltades väl, förvaltas ännu... men det bleknar på något vis. Minnena sinar. Men det finns där. Du kommer alltid finnas där.

Det nya livet som nu tar vid är väl snarare en förlängning på det som redan påbörjades i höstas, men nu känns det som om det händer på riktigt!  Nu vill jag börja utveckla mina intressen mera, nu har jag mellanlandat länge och väl, nu tar jag nästa steg. Om jag bara får tummen ur och letar rätt på vart möjligheterna finns....

En ny stor lägenhet, en 2:a på 63 kvm, som jag ska måla och inreda så fin så fin. Har en utstuderad plan hur jag vill att det ska bli, hur det ska se ut... Framför allt ser jag nog nu mest fram emot att bara få landa i badkaret efter all stress... gasspisen ger mig kalla kårar, men ska nog klara det med.
Med cykel tar det 5 min till city, kanske 10 min att gå... det är vackra parker längs vägen, en kanal... Och så är det du. Du som nu finns i mitt liv sedan en tid tillbaka. Vi kommer bo så nära, så nära...

Inget nytt på jobbfronten ännu. Det kanske blir mer nästa vecka angående den saken... Nu är det framför allt packa och städa som gäller och någon skall komma och titta på 1:an så jag hoppas denna denna tar den! Så slipper vi dubbla hyror!

Trevlig helg/E.

Då jag märker att mina vänner inte mår bra. Av olika anledningar.
Alla brottas vi med något. Något som är svart inom oss. Inte kan allt vara ljust och vackert? Inte kan allt vara enkelt och gå på räls? Nej. För då lever vi inte. Då vi lever det här livet då känns det. Det känns ibland för jävla bra, men ibland, ja då känns det för jälva dåligt. Av olika anledningar.

Hoppas berörda personer inte tar illa upp. Det är ingen som vet vem jag nu menar eller syftar på, tror jag, kanske bara de personerna som de berör. Jag nämner inga namn såklart, det är privat. Er ensak. Men då jag känner så starkt och blir gripen av era historier, då vill jag skriva... vi kan till och med generalisera det här. Det behöver inte ens handla om dig eller dig... eller dig.

Jag önskar jag kunde vara mer av en profet (dock inte med uppdrag från Gud, men lite av ett budskap skulle jag nog vilja kunna förmedla, och ju mer jag nu beskriver detta så låter det ändå inte bättre, så glöm det där med profet, det är bara högtravande och väldigt illavarsalande syn på sig själv)... Profet. Ibland undrar jag vad jag får allt ifrån.

Men.... visst kan jag känna... Jag önskar jag kunde påverka mera, att mina ord vägdes in och hjälper. Att ni skulle kunna finna kraften i det jag gått igenom och inse styrkan av att ha lämnat det bakom sig. Det handlar om separationen från en annan människa som man trots allt, älskar, älskade... Det går över med tiden. Det gjorde så ont. Då. Men det handlar även om separationen från ett sjukdomstillstånd, en ätstörning, en snedvriden kroppsuppfattning. Visst kommer jag alltid ha en störd syn på mig själv och synen kring mat, men det är mycket bättre nu än vad det har varit. Jag har valt att bemästra det. Jag har valt att njuta mera nu.

Mina vänner. Jag är med er i tanken och kanske inte vet allt, men tror att jag vet lite i allafall, om vad ni går igenom. Hoppas av hela mitt hjärta ni ska finna styrkan att ta er ur det svarta. Försök finna ljuset och det som gör livet så jävla bra. Försök att finna er själva i allt det här. Det är inte någon som helst mening att spilla mer tid nu. Ta hand om er. Det är bara ni själva som kan ansvara för era handlingar. Ta hand om dig själv. Vem är du och vad vill du? Tänk på det.

All kärlek / E.

Till det lilla huset vid havet vill jag ta med dig. Där kan vi sitta på punchverandan med ett glas vin. En arm om min hals. Spanar ut på havet, en båt långt borta i horisonten. Klippor och vass. En sprakande brasa och en varm säng som väntar på oss där inne. Ett litet hus vid havet där vi bara får vara. Där vi kan vara vi. Där inget stör. Där ingen stör. Ett litet hus vid havet där kärlek kan gro och en mage bli stor. Hon ska heta Greta, ja, om det blir en hon.

Agent Cooper

Förresten!

Jag och min vän Robert dammade av Twin Peaks ikväll! Såg piloten och har allt det andra kvar. Tror inte ni förstår hur underbart det var att återse agent Cooper och co. Det är en fantastisk serie och vi har många avsnitt kvar att avnjuta! Med vördnad och respekt och med stor stor skräckblandad förtjusning kommer vi se hela serien i följd innan denna sommar nått sitt slut. Sommarnätter och myspysrysare är bland det bästa som finns.