Reser.
Innan då jag bodde i Kalrskrona och gjorde resor, till andra städer, större städer, lärde jag mig att inse vad det var jag SAKNADE... på flera plan. En större stad lockade, så enkelt var det. Även så lockade andra saker... Jag tog det beslutet att flytta till Malmö för det är en större stad och nu trivs jag där...
Jag minns till exempel hur befriande det kunde kännas att resa bort... saker inom mig väcktes till liv och jag kom att sakna det jag inte hade. En drivkraft växte fram mer och mer och viljan att ta tag i mitt eget liv blev större och större och det som skulle komma att avgöra min framtid var tvunget att mogna fram sakta... för att sedan till slut explodera och beslutet kunde tas. Det som var så svårt att ta beslut om har visat sig vara det rätta.
Nu har jag rest igen. Till någonting som egentligen är ganska främmande och okänt men som på samma gång känns osedvanligt naturligt. Och när det känns så då måste man nästan ta reda på mer... Men det viktiga är att allt får ske här och nu... här och nu.
Sitter
Tack för allt och tusen tack för musiken och filmerna ; )
Trött men full av energi ändå.
Precis som jag. Pånyttfödd! Skämt och sido, behöver inte överdriva...(även om det faktiskt ibland känns precis just så, som om jag fått en ny chans)...
Berusningen över att vara här håller helt enkelt i sig. Tänkte på det, det är väl helt ok att vara HÄR ett tag. Just här i förorten och i kryphålet. Jag har ju faktiskt inte hittat min drömlägenhet ännu, men jag kommer göra det en annan dag, så kan väl vila i det som är nu och behöver inte stressa fram något. Föregående höst och våren och sommaren har varit stressig så det räcker för några år. Nu är friden här. Även om jag inte planerat att bo i limmis i några år, men ändå, ja ni hajar.
Men, tänk att jag kunde falla så fort. Tänk att jag var så förberedd redan (blev det nog för ganska längesen även om jag inte förstod det då) och att jag klarade av det här. Att jag bearbetat så pass bra att jag nu är redo för mig själv. Jag mår bra. Tillåter mig att må bra.
I allafall är jag hejdlöst förälskad i denna stad!!! Tror inte det bara är staden i sig, även om Malmö är en fin stad med mycket sköna ställen, parker... Tror det är känslan och vetskapen om vad som finns runtomkring. Jag är ju väldigt förälskad i österlen och även om jag inte hunnit dit ännu så vet jag att jag ska bege mig dit snart och bara andas in.
Jag är även väldigt kär i Danmark. Ett land med en härlig kultur som också har otroligt mycket runt hörnet som tilltalar. DET FINNS SÅ MYCKET ATT UPPTÄCKA.
Kanske inte är staden, kanske inte är österlen eller Danmark... kanske är livet?
Jag som alltid haft så lätt för att skriva, uttrycka mig, har numera fått så svårt att finna orden... Begynnande afasi eller bara för mkt härligt som vill komma ut på en och samma gång så det blir övermäktigt att beskriva det med ord? : )
Ja ni ser, tappert försök att försöka beskriva, men det är större. Större än jag finner orden till.
Förstår inte varför det ska va så krångligt helt plötsligt att föra över bilder från telefonen till datorn. Det här är hopplöst. Måste ha en kamera, jag undrar verkligen om tomten har förstått det nu, detta är väl fjärde gången detta är på tapeten ; )
En ipod hade också varit trevligt. Men riktigt såå snäll har jag nog inte varit!
Oh my, oh my.
La vie une rose.
Det är nu som livet lever. Det är nu som livet leker. Tror att det finns en mening med allt, nu är meningen.
Trivs som fisken. Trivs här. Skåne är vackert. Atmosfär. Lever, söker, njuter, önskar, tar vara på, saknar, vill, kan.
Vill samla alla mina vänner här, alla som jag känner. Nära och kära, kom närmre. Jag kanske stannar här nu nämligen.
Nu sticker jag till videobutiken! Tjolahopp!
Följetång lugg.
Det var verkligen en bra luggbild jag hittade.
Ok, några rader ikväll.
Idag trodde vår praktikant att jag var myyyyyyyyyyyycket äldre än 28 år. Ja, ta inte i så du spricker tänkte jag. Vad var det för påhopp? Alltid fått höra jag ser YNGRE ut än 28 år. Han gick på och han gick på. Så vuxen och ansvarsfull. Ja men själv då? Han är väl 50+... så låt mig va... Men det är väl bra att man uppfattas som seriös och vuxen på sitt jobb? Han sa, det märks när du är koncentrerad och går in för ditt jobb, då blir du allvarlig, annars ler du alltid. Har denna snubbe gjort en avhandling?
Sen sa han det som förvånar mig mest (efter att ha frågat om jag har syskon, ja jag vet inte hur vi kom in på det) att det märks att du är ensambarn! DET tycker jag är faschinerande, hur tusan märks det om jag får fråga? :D
Nya läsare.
Timbuktu konsert!
Det är trevligt att lära känna nya människor. Jag vet ingenting om morgondagen, vet bara att nu är nu.
Men det var en lyckad kväll som dock slutade i ilska! Sjukt irriterande att det kostade 139 kr från Lund till Malmö då vi skulle hem, per skalle!!! Kan det va möjligt? Jag vet att jag kan vara dum-snål ibland men detta är väl ändå att ta i, 139 kr! Jag är chockad och förbannad!
Nu måste jag sova om jag ska orka arbeta hela helgen lång. Börjar 13 imorgon (idag). Undrar om min hy är så kass för att jag sover för dåligt? Äter kanske fel? Det är horribelt hur fet den blivit i allafall... USCH OCH PI! ; )
Ödet?
Man hamnar i situationer som inte var planerade och det leder till fantastiska saker.
Är det ödet?
www.oddmolly.com
Älskar Odd molly kläderna. Vem gör inte det? Men det är ju vääääääldigt höga priser! Men ska snart UNNA mig nåt fint från deras collection i allafall =)
Kika in på hemsidan och se om du hittar något fint du med!
bild från hemsidan.
Låt den rätte komma in.
Regin står Tomas Alfredsson och han lyckas skapa en kuslig och obehaglig känsla filmen igenom. Det är en rysare men även en kärlekshistoria. En kärlek, inte vilken som helst. En annan kärlek än den vi är vana vid kanske?
Det känns som om denna film beskriver något större än vad jag förstår, det är större än vad jag vill tro och vågar föreställa mig. Det handlar om ensamhet, utanförskapet och relationer. Relationer är väl ledordet helt enkelt. Relationer mellan barn och barn, relationen mellan barn och mamma, relationen mellan barn och pappa och framför allt relationen mellan barn och en vampyrflicka.
Det som griper tag i mig starkast är bortom själva historien, bortom själva filmen, det som griper tag i mig och som slår mig med häpnad är hur FANTASTISKT BRA dessa två barn skådespelar. Det är hisnande. Ni kommer förstå vad jag menar om ni ser filmen. Det är inte barn som karaktäriserar Oskar och Eli, eller det är ju barn men de har en vuxen framtoning, de agerar som om det inte gjort annat i hela sitt liv. Vet faktiskt inte om de skådespelat innan? (har dom säkert)
Så min stora eloge går till två fantastiska personer, Kåre Hedebrant och Lina Leandersson.
En sån skärpa, en sån närvaro och ett sådant djup. Det är sällan barn visar oss det i svensk spelfilm. Scenen när dom lyssnar på Gyllene Tider i vardagsrummet och smådansar är så levande. Eller scenen när dom sitter i klätterställningen och pratar för andra gången. Jag är fortfarande chockad. Det är inte bara dessa scenerna som känns fruktansvärt naturliga, måste faktiskt tillstå att varenda scen gör det!
Se filmen nu!
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Hade precis en konversation med en kompis i Stockholm.
Föreställ dig detta;
Du kollar länge på en snygg tröja i en butik, den hänger där och du längtar efter den, du har inte tid eller lust att prova, tiden går, du kan till och med tänka på den där tröjan då du inte är butiken. Du längtar. Den är perfekt, den kommer vara ultimat till den där festen du tänkt gå på. Tiden går. Spänningen stiger. Du hoppas tröjan ska finnas kvar, för nu har du sugit på karamellen länge. Tänk om den sålt slut? Till din lycka hänger den där! Det är nästan som om det är ett skimmer kring tröjan, strålkastarljus och ur en högtalare kommer ljuv musik. Du tar ner den, går med bestämda steg till provrummet. Spännande, iver, pirr. Det är nu det fantastiska kommer. Du tar av dig din egen tröja med sån iver att du nästan välter hela provhytten. Du får på dig tröjan, och... Den sitter för jävligt på dig! Du är ful, du är fet, färgen gör dig blek! Tröjan är inte vad du hoppats på, den är inte alls som du tänkt dig. Med stor besvikelse tar du av dig den. Så uppgiven att du lägger den slarvigt på pallen och skiter i att hänga tillbaka den igen. Du tänker att du aldrig ska prova en tröja igen. För det kommer ändå inte klä dig. Men innerst inne vet du, nya tröjor kommer komma, nya trender och nya tider. Du vet att du kommer falla dit igen. Du vet att åtrån kommer växa.
Föreställ dig detta.
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Cohen & Cohen, dit it again!
Det är raka rör som gäller, rappa repliker och roligt bisarrt! BRAD PITT är som alltid klockren! Han kan verkligen spela komedi! Han kan konsten att gestalta en karaktär ut i fingerspetsarna. Han gör det med stor portion humor! Denna sida har han tidigare visat i ex. Fight Club (ja faktiskt, se den igen så får ni se det komiska om ni inte redan sett det) och Meet Joe Black. Med små enkla medel och miner gör han det så bra! I denna film är han såååå bra som en hoppetossande gym-kille med hörlurar och bubbelgum-tuggande. I scenen då han iklätt sig kostym och ska vara stenhård och blackmailande så skrattar man så man kiknar näst intill!
Så BRAD PITT står till stor del för humorn i denna film, men även den kvinnliga skådisen FRANCES MCDORMAND gör en jättebra roll. Det är hon som spelar den kvinnliga gravida polisen i Fargo!
Så gör er själva en tjänst och se filmen om ni vill få er ett gott skratt =)
P.s. Hur gick det på "dejten" då? Hmm... vet faktiskt inte! Det kändes som en lagom trevlig date, lite mat på McDonalds, trevligt prat och så en bio. Helt ok, men det slog väl inte gnistor om oss, hehe... Men det känns som om vi kommer ses igen, men man vet ju aldrig. D.s.
Tänker på min vän.
Du gör ett jättebra jobb vännen och du kämpar på så bra! Här får du en bukett blommor av mig =)
Märkligt.
Läskigt.
Det är så lyhört i trapphuset och ibland låter det verkligen som om nån tar sig in i min hall! Ibland är det så verkligt så jag måste titta efter... Det är mycket läskigt.
Ämne: Kent
Lyssnar på Kent. Tänk vad jag älskar Er! Hehe... Det är en känsla som aldrig överger mig. Lite trött var jag på Er då Vapen och ammunition kom, men det gick snabbt över. Nu kommer alltså en samlingsbox och jag är definitivt en given ägare av den boxen, mer hängivet fan kan Ni knappast ha =)
Det är roligt att en musik kan följa en så genom livet och att det faktiskt består! Jag var trots allt bara 15 år när jag började lyssna på Kent och det kan ju hända mycket på vägen som gör att man ändrar musiksmak. Det är något magiskt det här, men dom har mig i ett järngrepp! Det är bara så, jag vet att Ni ska spela på mitt bröllop (se så självklart jag skriver mitt bröllop, räknar blint med att gifta mig alltså). Hur mycket kan det kosta tro? Hmm....
Det är någonting med texterna som alltid tycks kunna sätta ord på hur jag själv tänker. Nu säger jag inte att alla texter känns så. Och jag är knappast något unikum som känner så här. Det är ju ändå rätt basala mainstream-strofer som sjungs/spelas och det kan nästan vem som helst köpa gissar jag. Men ändå, vill jag tillstå, att texter som ur låten 747 är så stark så jag får gåshud varenda gång, eller som i Om du var här... Det är så rakt, så enkelt, så klockrent. Så hårt slående på hur känslan för en annan människa kan kännas, hur känslan för livet och döden kan kännas...
Det är otroligt spännande att det görs en ny skiva just nu... Väntar. "Jag finns här för dig".
Hehe, någon kallade mig ängel precis nu!
Älsklingsmänniska.
I allafall beskrev en man hur hans fru dog och han kallade henne för "favorite-person" och det översattes till ÄLSKLINGSMÄNNISKA! Och det är dit jag vill komma, jag tyckte om det ordet, tänk att vara någons älsklingsmänniska! Hur vackert är inte det?
Jag vill understryka att jag inte är bitter singel eller redan helt förtvivlad i min ensamhet, MEN jag tänker mycket på kärlek, det gör jag. Jag tänker på kärlek och relationer och vet vad jag vill ha och inte ha.
Jag tror det kan vara lätt att träffa någon. Men att träffa någon som har näästan "allt"?!
Någon man kan prata med om allt, sittandes flera timmar och samtala om gemensamma intressen (jag vet ju precis vad det skulle kunna vara för ämnen), någon man kan resa med och någon man kan leva ihop med. Där allt allt funkar och finns där... Framför allt är ödmjukheten och respekten gentemot varandra bland det viktigaste tror jag. Det skulle bara vara så fantastiskt att träffa någon som öppet alltid kan visa att han älskar mig och vill vara med mig.
Men herregud, nu måste jag göra en avstickare. Det är så patetiskt tv-program och det är så fruktansvärt synd om denna kvinna som ställer upp i detta. Vad heter det? Programmet med Pontus Gårdinger som programledare? Och nu ska stackars arma Linda Rosing vara med där!!! Hon som skulle dra sig tillbaka från rampljuset, bli flygvärdinna och seriös. Det gick bra i fem minuter tror jag. Hur i hela h-t kan NÅGON ens få för sig att ställa upp i det programmet? Och HON av alla människor? Ska hon fortsätta hängas ut tills hon dör?
Frustrerande och ledsamt.
Mår som jag förtjänar; trött med happy.
Efter allt för lite sömn och allt för mycket skoj är jag nu rätt TRÖTT. Mina 3 lediga dagar är slut för denna gång och det är back till buisness som gäller!
Har varit så skönt med de lediga helgerna, det är ju då ALLT händer ; )
Nu ska jag jobba det kommande två helgerna både lördagen och söndagen... det är som det är med det.
Igår hade jag en mycket trevlig dag även om solen lös med sin frånvaro. Ett grått dis har lagt sig över Malmö, men det bekommer mig inte faktiskt, bara det inte regnar, för då blir man blöt och det är jobbigt. Men grått är ok, för jag har fortfarande ett gott humör. Nu tjatar jag om mitt goda humör, likt en euforiker kommer jag kanske sedan vända rakt nedåt i motsatt riktning? Hösten/vintern tenderar ju att kunna kännas lite depp, ja det är ju så för många. MEN jag tror verkligen inte att det kommer bli så. Tänker nog inte tillåta det utan har ju bestämt mig för att välkomna höst och vinter med öppna armar och tror att det kommer bli en härlig och rolig tid.
Det finns så mycket man kan göra, bara man tar för sig av det. En hel del konserter och teaterföreställningar lockar och likaså har jag lite utflykter jag skulle vilja göra.
Så för att återkomma till gårdagen! En trevlig morgon och fm., det är ju skönt med sovmorgon och ledighet en lördag... Promenad in till stan och fika med Jellan. Shoppade på tooooooooooooook för mycket! Well, well... Man måste få unna sig ; )
Hem och svidade om för att åter igen, likt förra lördagen, inta en av Möllans restauranger. MYCKET trevligt och mycket gott! Det var bara jag och Jellan men vi fnissade i glasen och spanade på pojkar, hehe... Gick sedan till en klubb där vääääärldens bästa house-DJ spelade för kvällen (till saken hör den att varken jag eller Jellan visste vem detta var och hade inte heller sökt oss dit för house-musikens skull), men det var BRA! Det var skön musik och roligt att dansa!
Nu är jag lagom mör i kropp och knopp och är väl inte en hit då man ska jobba, men det är ändå dax om några timmar och jag tror jag prommar in till jobbet för då hinner man piggna på sig. Förhoppningsvis...
Hade varit kul med en kamera, åter igen... Tråkigt med inlägg utan bilder : )
