Känslan är fortfarande så stark.

Om möjligt ännu starkare. Min tro är stark och likaså min övertygelse.
Så jävla glad att det där inte blev av... för nu blir ju det här istället. Det här lever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0