elinimalmoe

Ligger i min killes säng och njuter av att inte behöva gå upp så tidigt idag. Ska dock arbeta lite senare, men lite till kan jag dra mig här där jag är... Pappa ringde nyss och vi pratade en stund. Han är en fin far på många vis och väldigt stöttande då det finns orosmoln på min himmel. Men allt kommer väl bli bra, i slutänden blir det väl alltid alltid bra. Väl?
Det finns mycket här i livet att oroa sig för om man jobbar på att leta fram denna oron. Jag ska jobba på att bekämpa oron och tänka i mer positiva banor. Särskilt då man inte fått det svart på vitt ännu. Varför oroa sig då?
Jag har blivit mer ängslig på senaste tiden men det baseras på erfaranheter, sådant jag sett, sådant jag själv hoppas jag och de i min närhet ska slippa gå igenom. Hoppet är det sista som överger oss, det heter ju så.

Jag har varit förkyld med rethosta i vad som känns 100 veckor. Sovit otroligt illa så är kroniskt trött. Det börjar dock bli bättre och de 3 senaste nätterna har jag sovit utan avbrott.

Det är inte bara "downs" som det nu verkar. En hel del "ups" också. Varje vecka sker nya härliga saker. Goda middagar, kaffe breaks, möten med vänner som ger kärlek, lite cykelturer och promenader i höstens sken. Det är vackert på många vis.

Min kära kämpar på med sitt jobb. Jag beundrar hur han enträget jobbar vidare med något som är så... ja jag vet inte... svårt? slitsamt? klurigt? frustrerande?
Vet att han vill bli klar. Vet att han ibland har svårt att se en ände på allt det här jobbet. Men det kommer bli bra, du jobbar på bra och en dag är allt klart och då blir det solen och vågorna, älskling.

Det är så härligt att vara med denna kille. Han förgyller mina dagar som ingen annan gjort. Det är så enkelt att bara vara. Befinna sig i varandras närhet som om vi aldrig gjort annat.

Du är morgondagen, du är vardagen. Jag älskar dig.