Lättnadens suck.
Så känns det nu. Som om något lämnade min kropp och frambringade ett ljust skimmer och välbehag. Det var de onda demonerna som smet sin kos. Tills nästa gång.
Pms är ett monster som naglar sig fast, hårt hårt. Det är inte klokt vad förändrad jag blir. Personlighetsförändrad och tokig.
Känner någon igen sig i detta?
Hormonstinn irrar man omkring med konstiga tankar, paranoida tankar och stort stort kontaktsökande behov. MEN, kom inte för nära för då biter jag. Så där håller det på. Känslorna svallar. Orden missförstås. Kroppen förändras. Tills att dagen d kommer. Då allt mojnar, vinden vänder och känslorna känns genast mer harmoniserade igen. Jag finner balansen igen. Blir mig själv igen. Ler igen. Känner lyckan igen. Även om dagen idag började med smärta större än du någonsin kan ana. En timme i badet för att lindra... måste köpa en micro så min vetekudde kan värmas. Någon sa spikmatta, men tja, vet inte om det kan göra susen för detta ändamålet?
Älskling, vilket tålamod du har. Tack. Vi är nya och vi är inte vana, men du tar det så bra. Du är så jävla bra. Du är min prins.
Ikväll ska det jobbas och likaså lördag och söndag. Men klockan 15.00 på söndag går jag därifrån! SEMESTER!
Trevligt.
Min vän M har varit här och hälsat på äntligen. Surrat och uppdaterat om allt som hänt på ett år. Visat henne Västra hamnen med tillhörande Turning Turso, som sig bör, och strosat i stan. Ätit gott och druckit en del rosé. Presenterat pojkvännen. Lite dans på det minst tippade utestället i stan... Ett år till nästa träff vore väl lite väl länge. Vi får se helt enkelt när det blir av nästa gång. Även om viljan finns där, att vilja träffas oftare, så rullar livet liksom på. Man har det man gör och tiden rör på sig medans. Men det är härligt med vänner som finns där och som det känns lika naturligt med som alltid då man ses, även om man träffas så pass sällan som vi två gör och knappt hörs däremellan heller... det är vi båda skyldiga till ;)
Hoppas din tågresa hem gick bra och att det blev mysigt i torpet på kvällen med maken din!
Igår var det trevlig thai-middag med min goda vän R. Vi har alltid så mycket att prata om och det är alltid lika kul. Fick tipset att träffa R då jag var på lite "konstigt" humör (en del kallar det PMS... jag vet inte det jag) och av olika anledningar lite loj på dagen... och ja, vilket bra tips! Allt som bortblåst och skrattet infann sig igen. På kvällen fortsatte vi med rödtjut hemma hos honom och sen skildes vi åt och jag mötte upp pojkvän med flera på Operagrillen för dans hela kvällen lång! Hade mer praktiska skor än kvällen innan om man säger så och musiken gjorde att man inte kunde stå stilla. Det var en fin kväll och idag har det varit passande med lång sovmorgon, twin peaks + varma mackor och nu ikväll utbjuden på date ;)
Sitter nu och torkar efter ett bad och ska piffa till mig lite tror jag! Man vill ju vara fin och göra gott intryck!
Usch så melankolisk man kan vara.
Det märks att jag är uttråkad och har varit hemma sjuk från jobbet. Rastlös och grubblande. Sån blir jag och sån är jag ibland helt enkelt. Tröttsamt. Men vad göra? Alla till mans är kanske så här, så det är kanske inte bara jag...
Det märks att jag varit så gott som instängd i min boning för tankarna far omkring och jag har haft för mycket sällskap med mig själv. Tankar som söker sig osökt till sånt som är... tja... mindre lustigt. Jag blir helt enkelt tokig för den finns ingen ände på hur mycket jag kan koka ihop i mitt lilla huvud ibland.
Men, det går över igen och sen blir jag den glada igen... men visst tär det för stunden. Jag vet ju att även denna session av galna tankar kommer gå i ide och jag kan se mer klart igen. Men det är så mycket från det förflutna som griper tag i mig, som om det nästan vore meningen ibland, att bli påmind... för att sen komma stärkt ur det... eller vad vet jag? Men på mina sköna promenad nyss tänkte jag på allt positivt som mitt mod har lett till. IGEN. Det är ett väldans tjat om detta mod. Men det är så, det var mod... jag är modig.
Och, jag vill blicka framåt. Jag vill våga och tro. Vill känna styrka vareviga dag och att kärleken gror. Jag vill leva här i Malmö i ett tag till, för här trivs jag bra. Snart kommer pojkvännen och vi ska titta på en James Bond rulle, så vad finns det egentligen att klaga på?
Bland det fulaste jag vet.
Det förljugna ordet.
Den där meningen som rakt igenom från början till slut är oäkta och osann. Du hittar på något för att skydda? Du tänker kanske att sanningen gör mer ont?
Men nej, sanningen gör inte mer ont. Lögnen gör mer ont och så enkelt är det. OCH en lögn kommer alltid fram till slut. En lögn går inte att hålla hemlig och särskilt inte om man är så klantig och ljuger om självklara saker. Alla vet ju. Alla ser ju. Och, jag citerar nu: det är verkligen töntigt att ljuga.
Kärlek - banne mig.
Drabbad och drabbar. Vad härligt det är. Så rosenrött och riktigt allting är just nu. Det flyter på. Det är du och jag. Vi fick en utmanande start men det har hela tiden varit du och jag, mot alla odds... Låter ju som en saga. Du och jag tra la la laa.
Kärleken kärleken kärleken.
Aldrig tidigare mött en SÅ omtänksam man som du. Som säger så fantastiska saker, som ger så mycket av dig själv och din dyrbara tid som egentligen är knapp... Du är full av respekt gentemot mig och uppvaktande på många oväntade sätt. Wow. Det är underbart att få uppleva det så här, på det här viset, inte riktigt van. Och jag är villig att ge dig väldigt mycket tillbaka. Du ska få se.
Annars då. Inte så mycket jobb har det blivit för har varit dålig i feber och halsont sedan en vecka tillbaka. Skitjobbigt och idag har jag äntligen fått penicillin. Febern lade sig dock i torsdags men andra symtom har hängt sig kvar och tankar till svininfluensan har givetvis infunnit sig. Har även fått ögoninflammation som komplement till förkylningsåkomman, eller infektion på hornhinnan som doktorn sa, och jag ser ut som "hej kom och hjälp mig". Haha, kommer ni ihåg då man sa så? I min skola sa man i allafall så och då var vi väl någonstans i mellanstadiet om jag inte missminner mig. Hej kom och hjälp mig. Haha, barn är roliga.
På torsdag, M!!! Välkommen till mig och min röriga boning och renoveringsprojektet -som -aldrig -tar -slut. Du får bita ihop helt enkelt och föreställa dig hur allt kommer se ut då det blir klart!
Och om mindre än 2 veckor: SEMESTER! Min första långa efterlängtade semester på 4 veckor! Det är ju fantastiskt.
Premiärbadat.
Idag den 7 juli tog badkrukan mod till sig och doppade sig i det klarblå vattnet. Det var skönt! Det var kallt men inte sååå kallt som jag trott!
Bildbevis.
Med trevande små steg trippade vi ner till det kalla blågröna havet. Man ser tydligt vilken som har fått tid i solen och vilka som inte fått tid i solen denna sommar...
Halvvägs! Vad duktig jag är... Men han till vänster verkar tro att han undkommer om han håller för ögonen?
Fortfarande halva kroppen... och den klassiska "dra upp armarna så fryser du mindre gesten".
Så ja! Inte helt nöjd över situationen med missbelåten min, men nu är det gjort i allafall: årets första dopp i Öresund! (han till vänster blev med ens ett blötdjur som sedan blev svår att få upp ur vattnet)
Nu så.
Det är full fart i Malmö. Det händer massa kul och jag njuter i fulla drag. Är det sommaren som gör det? Kärleken? Staden i sig? Vännerna? Nytt spännande jobb på g från den första september som gör det? Jag vet inte, men trivs det gör jag.
De går inte med full fart framåt i lgh dock. Det är stiljte. Ouppackade kartonger, av den enkla anledningen att det inte finns nåt att stoppa sakerna i ännu. Letar möbler lite smått, vet ju vad jag vill ha och har valt att aktivt försöka vara motståndare till Ikea denna gång. Inte för att det är nåt fel med Ikea, tvärtom, ett lysande koncept. Skulle kunna åka dit nu och vara tillbaka om si så där 3 timmar med ALLT jag behöver till mitt hem. Men hur kul är det då? Hur kul är det att varenda pinal är från Ikea? Lagom kul. Retroandan härjar och så även inom mig. Letar på loppis och auktion. Och där har vi svaret till varför lgh gapar tom ännu... det tar tid att finna det man vill ha. Men skam den som ger sig.
Mor och far har varit här. Det var trevligt men tyvärr jobbade jag en del och kunde inte haka på alla utflykterna. Kanske blir det jag som åker hem nästa gång... men det är en del att renovera i lgh och det blir väl semestern som får läggas till det så det blir klart någon gång! Det är hallen och köket kvar, nu har det varit för varmt helt enkelt.
Kärleken lever och han är på väg hem till mig igen. Det ska bli underbart att se honom efter 12 dagars separation! Längtan är stor och det är underbart att få känna detta suget efter någon.
Om några veckor kommer min kära M hit och jag kan lova att det ska bli roligt att ses minsann! Då ska vi göra stan, dag som natt ;)
Har slingat håret och blev så fruktansvärt blont/vitt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Albinon/Skandinavian blonde
Resfeber.
Snart drar vi igång.
Det har varit en seg process, mitt packande, mitt städande... kanske för att jag gör annat där emellan också... kanske. Hoppas det går lite fortare att komma in i den nya lgh än vad det har gått att komma ur denna. Prio ett borde ju vara att måla väggarna innan jag hinner köpa på mig fler möbler. Ja, kanske till och med börjar måla till helgen!
Appråpå möbler så har jag köpt en skitsnygg soffa från DUX. Den levereras imorgon till lgh. Fantastiskt skönt. Trodde soffbiten skulle vara den svåra nöten att knäcka.
Ha en bra dag denna första juni. Underbart väder då denna sommarmånad tar sina första andetag för i år, i år 2009, sommaren 2009 nu kör vi.
En vårgata i stan.
Kartonger. ÖVERALLT. Trängs på 28 kvm. Kartonger och sopsäckar. En säng i mitten och där sitter jag. Väntar. Vill att det ska bli måndag nu så att jag kan få slutföra det här. Flytta.
Jobbar idag och imorgon och sen ledig 3 dagar. Skönt. En hel del städ. En hel del du. Träffa vänner. Grilla. Bilutflykt. Kärlek och vänskap, vad mer kan man begära?
M, du kommer. Ääääntligen kommer du och det gör mig lycklig. Ska bli så mysigt att få rå om varandra i några dagar. Du och jag.
Baby. Det kanske blir bra det här. Riktigt bra. Nu är det i allafall lite mer molnfritt än innan. Nu är det fritt.
Kramar E.
Ane vet.
I walked into a minefield
I never heard of
Old timer.
En sån här Casio vill jag verkligen verkligen verkligen ha. Är det också second hand som gäller eller ska jag punga ut ca, jag tror inte mer faktiskt, 500 kr?
Men den här lite mer grabbiga modellen är ju inte att leka med heller. Pappa, har inte du en sån här som ligger och skräpar nånstans? Om du inte använder den så vet jag någon som gladeligen tar sig an den...
Halvtaskig kopia?
Angående solisarna. Kopior. Men vill ju SJÄLVKLART ha originalen. Det ska ju va äkta vara liksom. Men har inte hittat äkta varan ännu så halvnöjer mig med billiga, fast rejäla faktiskt, kopior så länge. Ska leta runt i stadens second hand butiker tänkte jag... men det får bli en dag då jag har tid. Vore nästan kul om jag hittade ett par brunmelerade då, tror jag.
Originalen.
Brunmelerade. Såå snygga!
Pärla.
Ane Brun.
Som jag längtar till hennes spelning. Men det är ännu långt kvar, den är efter sommaren. Det ska först och främst vara sommar. En härlig sommar hoppas jag, med mycket sol, värme, kärlek, vänskap, vin, god mat, stränder, utflykter, hotellvistelser, sena nätter, ljuva mornar....
Oj.
Hade det inte varit en vecka kvar hade jag fått panik... eller, lite har jag nog det redan... light version.
PANIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ungefär så.
Varför finns det inte kartonger så det räcker? Jo, dom tog du med dig då du lämnade mig här, här med alla mina saker. Du tänkte att dom kan väl vara bra att ha så dom tar jag med mig. Men att du hade tatt nästan alla med dig kom nu som en fin överraskning.
Men löser sig. En snäll kollega ska köra hit ett gäng.
Nu hör jag min pappa ända från västernorrland säga: men sluta gnälla och sätt fart istället!
:)
ELLER HUR?
Relaxing time.
Äntligen har jag i allafall gått av mina arbetspass som varit så intensiva, så tärande och jagande... Det har blivit en hel del extra pass de senaste veckorna och nu när jag har en student som jag är handledare åt tar det mer energi från mig än vanligt. Dessutom... tror inte ni förstår hur mycket elände jag ser varje dag på mitt jobb och jag försöker vara stark och "ta det", men allt mer kommer det ikapp mig och i de mest opassande situationer får jag minnesbilder från jobbet, i tanken... då jag allra minst behöver dom där och det är jobbigt, läskigt och avskyvärt. Det har kommit till en punkt då jag verkligen känner mig trött, till och med utsliten... Man kan då inte vara alla andra till lags också... Nu behöver jag lite tid för mig själv. Inte för att jag ska gräva ner mig eller nåt men måste koncentrera mig på min packning och städning nu (tjatar om det) och få lite fri tid där jag dessutom inte behöver göra någonting, inte ställa någon klocka osv... men det är bara inse att det kommer bli en stressig vecka till framför mig och sen kanske det mojnar igen...
Var två timmar på en fest vid havet ikväll, här i Limhamn, på Ön. Det var vackert att se solnedgången men sen blev det dessvärre kallt och jag tröttare och tröttare. Så nu har jag kommit hem, druckit en varm kopp choklad, värmer mig i sängen och ska snart sova.
Det nya livet.
Igen.
Det nya livet började den 20e september 2008, för att vara exakt. Det nya livet tog vid och det gamla förvaltades väl, förvaltas ännu... men det bleknar på något vis. Minnena sinar. Men det finns där. Du kommer alltid finnas där.
Det nya livet som nu tar vid är väl snarare en förlängning på det som redan påbörjades i höstas, men nu känns det som om det händer på riktigt! Nu vill jag börja utveckla mina intressen mera, nu har jag mellanlandat länge och väl, nu tar jag nästa steg. Om jag bara får tummen ur och letar rätt på vart möjligheterna finns....
En ny stor lägenhet, en 2:a på 63 kvm, som jag ska måla och inreda så fin så fin. Har en utstuderad plan hur jag vill att det ska bli, hur det ska se ut... Framför allt ser jag nog nu mest fram emot att bara få landa i badkaret efter all stress... gasspisen ger mig kalla kårar, men ska nog klara det med.
Med cykel tar det 5 min till city, kanske 10 min att gå... det är vackra parker längs vägen, en kanal... Och så är det du. Du som nu finns i mitt liv sedan en tid tillbaka. Vi kommer bo så nära, så nära...
Inget nytt på jobbfronten ännu. Det kanske blir mer nästa vecka angående den saken... Nu är det framför allt packa och städa som gäller och någon skall komma och titta på 1:an så jag hoppas denna denna tar den! Så slipper vi dubbla hyror!
Trevlig helg/E.
Ja.
Kartongkaos.
Det är en hel del kvar nere i källaren dessutom som också ska packas ner. Snart får jag börja stapla på hög och sköta detta lite bättre. Längtar som fan bort till mitt nya stora riktiga hem och närheten till allt i närheten :)
Men, även om jag längtar så är jag trött på flytten redan och väldigt omotiverad. Hade kanske hjälpt om man fick lite hjälp ;)
Jag är nog bara lat misstänker jag.
Jobbig känsla.
Vad fan vill jag jobba med? EGENTLIGEN?
Usch och fy att komma till den insikten. Kanske inte blir riktigt som jag tänkt mig nu, till hösten, det gör mig lite rädd... vill inte vara kvar, vill inte vara kvar där jag är nu. Det går bara inte.
Oh my.
Allting går så snabbt nu och när drömmar accelererar (orkar inte kolla upp stavningen, kanske till o med är rätt?) då kan man inte låta bli att fångas och fortsätta hänga med, i virvelvinden. Vill att tiden ska få stå stilla nu och att det alltid får vara så här, kännas så här, men vi vet att det är lånad tid. Det är lånad tid för ingen lyckas kvarhålla magin, den där magin som infinner sig precis i början, då allt är nytt och spännande och... skrämmande.
Idag har jag en ledig dag. EN! Så ska passa på att packa lite nu. Ju mer jag gör nu ju mindre blir det sen... logiskt. Ska packa i dom två flyttkartongerna jag fått. Världens två sötaste flyttkartonger med världens sötaste bärare. Tack. Det var faktiskt en rolig present att få och väldigt välbehövlig.
/Låt det aldrig ta slut. Det här, livet.
