Kärlekkärlekkärlek.
Jag har nog gått och blivit världens största lovebird.
Ny passion?
Vegetarisk dessutom. Mmmm.
Jag har anledning att fira idag. Någonting som tyngt mig i månader har äntligen fått vingar och lyfts från mitt bröst. Känner inte för att gå in på vad det är. Men det fanns anledning till oro och för denna gång är jag friad och kanske jag kan slappna av för en lång tid nu. Idag är en bra dag och jag är lycklig och jag är frisk.
Det firades med vegetarisk sushi (kall rå läbbig frisk har aldrig varit min grej) som var sjukt gott och sjukt starkt (wasabin såklart) och TVÅ par nya jeans från Cheap Monday. Var tvunget med i allafall det ena paret då ett stort hål började gapa större mellan benen på mina ursköna favvisar som är så slitna så slitna... bidde kallt.
Dagens insikt: livet är skört, men livet är också underbart, NJUT.
Dagens lunch förstörd.
Den ljuvligt doftande lasagnen var nog den konstigaste lasagnen jag någonsin smakat. Hatar då måltiderna man sett fram emot blir förstörda. Nu är jag mätt men inte tillfredsställd.
Annonserna.
http://www.blocket.se/vi/24490414.htm
http://www.blocket.se/vi/24490026.htm
Det är verkligen stor säljaranda i försäljaren... gör det även lätt för en potentiell köpare att fort kontakta. Amatörmässigt.
Springer upp och ner i tvättstugan, snoret rinner och pulsen slår hårt.
Kan yang, I dont like you anymore :(
Det kändes ju bättre tyckte jag, men nu vete fan... Kan det vara så att jag åker på nya virus? Funkar det så? Eller är det samma gamla som spökar?
Jag har i allafall helt klart en infektion i kroppen, må den försvinna av sig själv för är inte sugen på antibiotikakur faktiskt.
Vego lasagne står i ugnen och det luktar ljuvligt. Har även städat golven och känner mig ambitös. Ingen verkar vara anträffbar idag, ledig eller finnas till. Det är ingen som ringer, inga sms, inga mail... Är det bara jag kvar? Konstig känsla.
P.S. Det SNÖAR. Är det inte lite väl tidigt? Appråpå det börjar jag få sug efter julen... Men bara själva julen, sen får det gärna bli vår igen. D.S.
Fått tummen ur
Igår skickade jag även ut inbjudningar till FEST som jag tänkte ha om två veckor och bara för TJEJER som de flesta är kollegor eller "liknande". Urlöjligt kan tyckas att kategorisera det som tjejgalej. Men vaddå, vi klarar oss väl utan killar då och då? Det är hela 15 härliga brudar och hoppas alla kan komma!
Och,
7 månader (nåt sånt) efter en snurrig början, av kärlek, passion, lycka, glädje och... ja nu väntar vi på resten. Det kommer mera.
"Den vackraste stunden i livet var då du kom och allt var föbjudet". LW.
November.
Det här är en skön helg vilket fall. I fredags After work på trevlig restaurang inne i stan med trevligt folk. Igår var det skön sovmorgon (som alltid på helgen) och liten fikadate. På kvällen var vi bjuda till en före detta "kollega" till J (kallar man det kollegor inom ert väsen?) och hans fru. Ett franskt par med 4 barn. Ett fantastiskt hus som satte igång vill-ha-begär hos oss båda. Kanske dock inte centralt beläget i Lund. Det var lite blandat folk där och stämningen så skön och maten så god. Självklart franska ostar och ost är ju ost men fransk ost ÄR fransk ost. Ett av paren kom dit med 3 barn. Så helt plötsligt hade vi att göra med 7 barn mellan 7 månader och 8 år. Jösses. Men jag måste säga att så fina och väluppfostrade barn var det längesen jag mötte. Trodde det skulle bli ramaskri och bråk om leksaker. Men inte alls. De 7 barnen var bra barn och det är roligt att se sunda och glada barn.
Idag är det söndag och sköna söndag är vad det är. Uppdatering av blogg, läsning av andras bloggar, tidningar, filmer och kanske en promenad. Det är så bra.
Fotosession.
Jag är dålig på att lägga in bilder och narcissisten (stavning?) inom mig tror såklart att det är något ni saknat här på bloggen. Till saken, nu har jag tömt min kamera och det var sommarens bilder och några höstbilder. Tänkte dela med mig av några för det sätter lite mer prägel på det skrivna ordet med en bild i sammanhangen.
Frida Hyvönen (hon sitter i mitten på scenen vid sitt piano) i Pildammsparken, i juli tror jag det var. En skön kväll och min kille hade kommit åter från Frankrike samma dag.
J och jag åker till Höganäs fabriken och fyndar tallrikar m.m. Dagen var skön men på kvällen slog svinis till. Eller ja, jag vet inte om det var svinis men då den kvällen fick jag akut hög feber, ont i kroppen och ont i halsen. Låg i en vecka så det KAN ha varit svinis!
Den här bilden tycker jag mycket om. "Vi är ju så bra tillsammans", som Angie (till höger) sa. Det här är två av mina nära vänner här i stan. Det är två härliga människor. Vi står på stationen i Malmö på väg på en liten tripp, Öresund runt. En fin dag, en glädjens dag. 
Också från Öresund runt trippen. Här på konstmuseum Louisana, ståendes på baksidan, Rob på ett ben. Bara Rob vet varför men det var något han insisterade på. 
Så kom hon! Med full storm och kraft. Stannade i en vecka och sen var jag alldeles matt. Men härligt var det och mången skratt. Fullträff att det var Malmö festivalen just den veckan så några konserter hanns med att se. 
"You had me at hello". Förevigad på bild. Det var det här jag föll för första kvällen jag såg honom (den). 
På konsthallen i Malmö. Lunch efter rundturen. Inte så bra utställning under just den perioden men vi fick god soppa i allafall.
Världens finaste mamma och en fantastisk kvinna att imponeras av. Fina solrosor på gården hemma. Jag hade styrt kosan hem för en veckas samvaro med mor och far. Sista semesterveckan, tänk att sommaren började lida mot sitt slut. 
Pappa får också vara med. Han är här på plats i sitt rätta element: garaget med allt meck!
Här besiktigas mitt kök på nära håll av köksbyggaren själv. Han är inte så sugen på att posera på foton men jag har en hel del av den här typen; hans rygg. Men det är en fin rygg så det går väl bra.
Nya stövlar till mig idag.
Bilden är inte min (igen) men stövlarna är på pricken lika de jag fyndat i en second hand butik för 250 kr. Det tycker jag var billigt för de är fodrade och rejäla! Mina är bruna och ser inte särskilt använda ut. Det är ecco som tillverkat dem och det ska ju va ett bra skomärke och många tanter är nöjda med sina ecco skor och stövlar. Så som jag!
Solklart.
Allt är ju fantastiskt. För, det är faktiskt så att solen skiner och livet ler mot mig. Jag tänker gripa tag i den känslan med full kraft.
Hur går det då med kan yang förresten?
Jo jag hostar lite fortfarande men är nog piggare! Det är skönt att det verkar bita lite, den där ryska roten kan sin sak helt enkelt.
Nu väntar TRE lediga dagar och det ska bli så skönt så skönt. Ikväll girls night out och imorgonkväll middag med lite mer vuxna människor i Lund (inbillar mig att det är vuxna människor men skenet kan ju bedra).
Nu ska jag ut i den där solen jag skriver så varmt om och låta den just värma mig!
TREVLIG HELG!
Här ligger jag på min lediga dag.
Är ledig en dag och har noll energi, bara moll.
Vill finna gnistan igen och att den håller i sig och kan spraka i EN HEL DAG!
Var i Lund och lunchade med love och efter det helt slut. Ack ja.
Nej nu är det så mkt gnäll på mig att det bara är fånigt att blogga om saken...
Mössan på i soffan men ska faktiskt stiga upp snart och laga god middag med bl.a potatis, soltorkade tomater, halloumiost, ruccola, parmesan, chili etc... låter det inte gott? :)
Tills dess blir de lite choklad, det gör att allt känns mycket bättre!
Kan yang - upp till bevis!
Snodde bilden från ngn annans blogg, ser nu att det står nåt bakom flaskan... men skit i det.
Nu ska jag i allafall ge denna mörka dryck en ärlig chans!
Jag är trött på att vara krasslig nu. Trött på att känna mig trött och hängig och dessutom snora, nysa, slemhosta, torrhosta...
Försöker va på topp. Försöker hålla ett glatt humör men inne i skallen känns det som som sirap och jag märker jag är en kola på jobbet. Inte bra!
Snälla låt nu detta funka, ALLA säger ju att det är skitbra och då hoppas jag det ska bita på min förkylning också som nu varat i mer än en månad och dessutom fick en nystart i slutet på förra veckan.
Jag är så trött på att vara trött och har funderat på om jag är deppig till och med, men tror inte det... Tror allt hänger på att kropp och knopp inte är schack.
Det kan bara bli bättre nu, så kan yang - nu är det upp till bevis!
Glamour.
Vi är värda mousserande, ett bubblande kar och lite frihet tillsammans.
Men det kommer vara så här i ca 1 år till... jobb som sliter på oss båda på olika sätt och drömmar om en annan tillvaro. Kanske ett varmare land?
Har man en gemensam dröm tillsammans går det lite lättare dock.
Dagarna med dig är sköna och vi har det så fint. Men tänk om vi hade haft tiden nu, att resa någonstans, bara du och jag. Det hade varit så himla bra.
Är förkyld som fan och jätteless. Men orkar inte gnälla mera.
En liten höstbild tagen av den jag beundrar mest... Kanske därför ögonen tindrar? Nej vad tramsigt... hihi... men jo, de tindrar ju när jag ser på dig. Trams ja men också sant ja. Punkt.
En måndag
Är kroniskt trött. Tröttheten beskrivs bäst som ett pannband av betong. Känns alltså som om ett pannband av betong sitter runt mitt huvud. Inte ont i huvudet men tyngt liksom. Ögonen är trötta och vill gärna blunda. Det känns inte lika mycket då jag är ute i friska luften, inte heller då jag är på jobbet och är igång. Men då jag tar det lugnt, sitter eller ligger ner, då känns tröttheten, bruset och suset. TRÖTT.
Har sovit mkt denna helgen men likt förbannat inte utvilad. Hösten som knackar på kanske? Eller så är det förkylningen som aldrig släpper? Börjar känna mig osäker kring mitt val att vaccineras eller ej. Tackade ju nej. Vill inte ha kvicksilver m.m i kroppen från ett obeprövat vaccin. Nu när jag gått med förkylning och hosta i några veckor kanske jag är extremt känslig och mottaglig då svinis attackerar med full kraft i skåne? Tiden får utvisa.
Helgen har spenderats på operan (en dans show i tonerna av en fantastisk symfoniorkester), på stan i hopp om att shoppa saker till lgh (men icke), på infl.fest hos min vän Angelica och igår söndag till stor del i bingen och även en sväng till ikea och ilva (shoppade inget, eller jo, två "kopplingar" till lampsladdar, till lampor som inte finns).
Och just det, är kär som en galning denna veckan också. Är så kär i denna man att jag vill krama honom hela tiden. Kom hem nu!
Skön morgon i sängen.
Det finns mycket här i livet att oroa sig för om man jobbar på att leta fram denna oron. Jag ska jobba på att bekämpa oron och tänka i mer positiva banor. Särskilt då man inte fått det svart på vitt ännu. Varför oroa sig då?
Jag har blivit mer ängslig på senaste tiden men det baseras på erfaranheter, sådant jag sett, sådant jag själv hoppas jag och de i min närhet ska slippa gå igenom. Hoppet är det sista som överger oss, det heter ju så.
Jag har varit förkyld med rethosta i vad som känns 100 veckor. Sovit otroligt illa så är kroniskt trött. Det börjar dock bli bättre och de 3 senaste nätterna har jag sovit utan avbrott.
Det är inte bara "downs" som det nu verkar. En hel del "ups" också. Varje vecka sker nya härliga saker. Goda middagar, kaffe breaks, möten med vänner som ger kärlek, lite cykelturer och promenader i höstens sken. Det är vackert på många vis.
Min kära kämpar på med sitt jobb. Jag beundrar hur han enträget jobbar vidare med något som är så... ja jag vet inte... svårt? slitsamt? klurigt? frustrerande?
Vet att han vill bli klar. Vet att han ibland har svårt att se en ände på allt det här jobbet. Men det kommer bli bra, du jobbar på bra och en dag är allt klart och då blir det solen och vågorna, älskling.
Det är så härligt att vara med denna kille. Han förgyller mina dagar som ingen annan gjort. Det är så enkelt att bara vara. Befinna sig i varandras närhet som om vi aldrig gjort annat.
Du är morgondagen, du är vardagen. Jag älskar dig.
Känslan är fortfarande så stark.
Så jävla glad att det där inte blev av... för nu blir ju det här istället. Det här lever.
Pojkvän.
Jag älskar honom väldigt mycket, min pojkvän.
Han är nog den bästa pojkvännen i världen tror jag.
Denna pojkvän gör mig lycklig och förgyller mina dagar.
Jag hoppas denna pojkvän blir min man.
Jag har nog inte nämnt honom så mycket i bloggen innan, men det kanske är på tiden nu?
Right? ;)
Love E
Upplever.
Nu vill jag aldrig mer vara utan.
Så kom det då, till mig.
Med buller och bång.
Så kom det då, till mig.
Livet kommer aldrig mer bli sig likt.
Så kom det då, till mig.
Nu kommer stora förändringar ske.
Och, det sker redan.
Du och jag.
Nu finns det inte mycket mer värt att vänta på.
On the top.
Håller vi med om att denna man är fantastisk ... "fan tastisk fan tastisk" (och sexig) efter att ha sett bob hund spela på Malmöfestivalen i sommar?
JA!
Det håller vi banne mig med om.
Jösses.
Vilket ös, vilket drag. Denna energiska 42-åring fick Stortorget att gunga med sin skorrande skånska och med sitt shyssta band till hjälp.
Vill skruva tillbaka tiden och göra om det igen. Vara där. Känna igen. Det var underbar kväll rakt igenom och ynglingen i mig kom fram. Förfest med Rob, Jellan och pojkvän och sedan full fart till konserten. KUL!
Sommaren och semestern lider mot sitt slut.
Det har varit en fantastiskt skön sommar och framför allt semester. Njutit av ledig tid och härligt sällskap i fulla drag.
Hemma i norr nu och laddar batterierna nu min sista sem-vecka och ser med spänning fram emot mitt nya jobb. Hoppas jag ska trivas.
Systra mi besökte Malmö under festivalen. Det var festligt var kväll.
Så här glada är vi då det vankas grillfest och värmande kvällssol.
Några timmar senare och ja, det var faktiskt fler än vi där... även om vi två
klarar oss rätt bra på egen hand ; )
Nybrostrand i Ystad är hur fantastiskt som helst.
Havet ljuvligt varmt om man frågar J.
Har även hunnit med Danmark ett par turer och lite annat smått och gott... bilder kanske kommer att läggas in sen. De bor i kameran ännu.
Semestern är kommen.
Igår var då sista dagen på Hospice. Ett arbete som har varit tungt men som "passat" mig bra. Fått mycket beröm om jag ska vara ärlig, framför allt att jag kan "ta människor". Det är ett fint betyg. Människor griper lätt tag i mig också. Det har varit lärorikt men nu räcker det. Symboliskt nog, eller vad man ska säga, så innebar min sista arbetstimme ett dödsfall. Symboliskt nog för att få mig att känna just att; nu räcker det. Mina fina kollegor, som jag verkligen kommer sakna, gav mig (oss) fina presenter att mysa med i höstmörkret. Filtar x2, tekoppar x2, te och choklad. FINT! Trevligt med presenter som varar ett tag.
Igår kväll somnade jag skönt i min älskades säng helt utslagen efter en intensiv jobbvecka. Efter middagen tog jag ensam en lång cykeltur och andades in känslan av frihet. Ett glas rött i den ljumma trädgården dracks innan sängen och sedan en god natts sömn.
Idag är jag groggy, utan alkohol. Väldigt dizzy och lite förkyld igen. Attans. Regnet vräker ner så sängen har varit mitt sällskap (mycket sängen nu verkar det som, ja jag är en lat en) och nu är jag uppmasad och har anlänt till min lgh och gjort god lunch. Sett fram emot att lyssna på lite repriser av sommarpratarna och nu först: Alex Schulman. Men uppkopplingen är sugig och det hackar! Mycket irriterande. Jag diggar Alex. Han får mig att skratta. Alltid är det nåt i hans blogg som får mig att skratta högt och medkännande ( ja medkännande, kanske inte igenkännande så mycket, utan medkännande). Han är klockren och rapp. Han är inte lika elak längre, pappa. Han har själv blivit far denna Alex och hans kärlek till hans kvinna och dotter är så fantastisk. Jag diggar Alex.
Ikväll kommer du hem med filmer som du skall hyra. Åh så mysigt. Regn, sommar, semester, en man och film. Wow.
