Det gör mig så ledsen.

Då jag märker att mina vänner inte mår bra. Av olika anledningar.
Alla brottas vi med något. Något som är svart inom oss. Inte kan allt vara ljust och vackert? Inte kan allt vara enkelt och gå på räls? Nej. För då lever vi inte. Då vi lever det här livet då känns det. Det känns ibland för jävla bra, men ibland, ja då känns det för jälva dåligt. Av olika anledningar.

Hoppas berörda personer inte tar illa upp. Det är ingen som vet vem jag nu menar eller syftar på, tror jag, kanske bara de personerna som de berör. Jag nämner inga namn såklart, det är privat. Er ensak. Men då jag känner så starkt och blir gripen av era historier, då vill jag skriva... vi kan till och med generalisera det här. Det behöver inte ens handla om dig eller dig... eller dig.

Jag önskar jag kunde vara mer av en profet (dock inte med uppdrag från Gud, men lite av ett budskap skulle jag nog vilja kunna förmedla, och ju mer jag nu beskriver detta så låter det ändå inte bättre, så glöm det där med profet, det är bara högtravande och väldigt illavarsalande syn på sig själv)... Profet. Ibland undrar jag vad jag får allt ifrån.

Men.... visst kan jag känna... Jag önskar jag kunde påverka mera, att mina ord vägdes in och hjälper. Att ni skulle kunna finna kraften i det jag gått igenom och inse styrkan av att ha lämnat det bakom sig. Det handlar om separationen från en annan människa som man trots allt, älskar, älskade... Det går över med tiden. Det gjorde så ont. Då. Men det handlar även om separationen från ett sjukdomstillstånd, en ätstörning, en snedvriden kroppsuppfattning. Visst kommer jag alltid ha en störd syn på mig själv och synen kring mat, men det är mycket bättre nu än vad det har varit. Jag har valt att bemästra det. Jag har valt att njuta mera nu.

Mina vänner. Jag är med er i tanken och kanske inte vet allt, men tror att jag vet lite i allafall, om vad ni går igenom. Hoppas av hela mitt hjärta ni ska finna styrkan att ta er ur det svarta. Försök finna ljuset och det som gör livet så jävla bra. Försök att finna er själva i allt det här. Det är inte någon som helst mening att spilla mer tid nu. Ta hand om er. Det är bara ni själva som kan ansvara för era handlingar. Ta hand om dig själv. Vem är du och vad vill du? Tänk på det.

All kärlek / E.


Kommentarer
Postat av: E

Det hjälper :-)

2009-05-18 @ 21:23:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0