elinimalmoe

Jag är frisk och imorgon ska jag jobba igen!

Fast det där med att bli mig själv igen... Jag känner inte riktigt igen mig själv helt och hållet längre. Jag är uppslukad och fylld . Det dämpas säkert snart. Men det är så mycket som sker och det är så intensivt att jag inte hinner reflektera förrän det blir tomt igen. Jag önskar ibland att jag hade en av och en på knapp.

Haha, en kille gick utanför mitt fönster och vinkade till mig. Vinkningen såg så självklar ut att han trodde nog han kände mig, eller så var han bara trevlig och ville vinka till tjejen på första våningen som syns så väl ut... efter vinkningen drog jag ner persiennen.