Nosomani?
Vet inte hur många diagnoser jag ställt på mig själv den senaste tiden. Jag inser att det inte kan vara sant. Kan ju inte ha oturen att ha allt det?!
Nej tror faktiskt inte det. Det förstår jag ju. Men det är någonting som tycks tillhöra ett av mina personlighetsdrag. Att alltid tro det värsta av minsta lilla symtom. FAST läser man i Wikipedias förklaring av hypokondri så tycks hypokondrikern ha avsaknad av just symtom. Det är snarare en fysiskt frisk person som inbillar sig ditt och datt... Men jag tycker väl ändå att symtom som ex. hosta (som jag gått med länge och ger mig konstiga ideér) kan vara en indikation tillräcklig att nära hypokondrin och låta det blomma ut i ett inferno av inbillning.
Det är tufft att erkänna detta men så här är det för mig. Ofta orolig - för någon sjukdom. Och jag kan inte ens mäkta med att skriva om de olika tillstånd/sjukdomar jag tror mig ha, för tänk om det är så?! Att det är en sjukdom... Vore ju förargligt.
Hypokondri är rätt intressant dock. Så här skriver Wikipedian:
Hypokondri eller inbillningssjuka, ibland nosomani, är ett tillstånd som innebär att den sjuka är övertygad om att han/hon har en eller flera fysiska sjukdomar trots att denne är fysiskt frisk. Hypokondrin i sig är ett ångestutlöst psykiskt problem, som fokuseras bort från själens tillstånd till en obefogad oro över kroppens fel och brister. Kroppens normala signaler och utseende tolkas som sjukdom eller hot om sjukdom. Sjukrollen är central för den som är drabbad av hypokondri. Genom sitt innehav av en fysisk sjukdom äger den drabbade rätt att stänga av livet och livets alla krav och orkar leva med sin existentiella ångest. En person som lider av hypokondri kallas hypokondriker.
Men ok... kanske faktiskt inte är hypokondriker i denna fulla utsträckning som beskrivs här?
Det är inte så att jag anspelar på att vara innehavare av en fysisk sjukdom till den milda grad att jag har "rätt att stänga av livet och livets alla krav"... osv. Nej. Köper inte detta. En fullfjädrad inbillsk är jag nog inte. Men tillräckligt hyper ibland för att vara inbillsk då och då.
Är det någon som känner igen sig i detta eller är alla cool as ice och tar sånt här med en nypa salt? Jag vet att någon i mitt släktträd... en väldigt nära gren dessutom... kan med stor säkerhet känna igen sig i detta i allafall. Detta med att göra en höna av en fjäder och TRO det värsta av symtom.
Ja det var väl det. Det är skönt att skriva av sig och heala sina tankar.
