elinimalmoe

Läste om Jonathans album i tidningen Nöjesguiden (som jag för övrigt snott och ritat i nu J).
Jag läste och jag förstod. Jag förstod att en till popnörd skulle inta en plats hos mig. Jag dras till popen... jag gör ju det. Framför allt är titelspåret En hand i himlen väldigt skön. Får lyssna in mig på resten och jag misstänker redan nu att fler spår kommer nå mig hela vägen hem.

Så här skriver Nöjesguiden-recenten:

med sin mjuka röst, sina skimrande syntslingor, sina blänkande rytmer, sina mjuka gitarrer, sina euforiska nätter, sin snygga Tears For Fears-försvenskning och ungdomens hela pulserande längtan har Jonathan Johansson ett nästan heligt skimmer över sig

Ja det var det som fångade mitt öga och nu lyssnar jag. Tack för tipset.